Dagslända, öl och livet!
Igår gick jag och Sara ut och tog en öl. Man säger ju alltid så av någon anledning. Det blir ju aldrig en öl ändå, speciellt inte i detta fall. Så inspiration till ett blogginlägg har nog aldrig varit sämre. Ändå väljer jag att skriva ett nu. Är det inte fantastiskt? Blir det här mitt mest lyckade inlägg någonsin ska jag hoppa tio varv i lägenheten och kackla som en höna. Jag lovar. När ingen är hemma.
Nu är ni säkert jättenyfikna på vad jag gör en så här jätteseg dag i Jallis liv. Svaret är ingenting. Blev ni besvikna nu? Eller jo jag lagar mat! Det tog 4-5 försök innan jag kunde skära att snitt i det röda skinnet över falukorven. Då beslöt jag mig för att slipa kniven. Eller ståla kanske man säger?
Det är inte ofta jag känner mig manlig men då är ett sånt tillfälle. Jag känner mig så oerhörd nöjd när jag uppenbarligen har lyckats med att få kniven vassare! Ungefär som när en katt fångar en mus. Jag har läst att katten brukar leka med musen ett par minuter innan den dödar den för att träna upp sin jaktteknik.
Himla tur att inte jag gör samma sak när jag har vässat en kniv!
Nu när jag har en dag som inte är så rolig så undrar jag hur det är att vara dagslända. Heter det så? De som bara lever en dag. Det skulle inte vara så skoj att vara en sån och råka vara sjuk just den dagen. Men en dag är nog inte så lite som det låter. När det har gått 20 timmar kanske den sitter och tänker tillbaka på de första vackra minuterna i livet.
"Då flög jag. Nu sitter jag här gammal och eländig. Flyger lite till ibland. Men jag är verkligen inte vad jag en gång var. När jag flög. Nu tar jag och flyger lite till!"
