Det är bara att träna!
Jag har precis köpt en lampa! Att jag inte riktigt klarar av att hänga upp den tar vi i ett annat inlägg. Men jag minns att när jag skrev mitt allra första blogginlägg hade jag också nyligen köpt en lampa! Vilken notalgi. Hur klarade sig världen innan jallibloggen dök upp? Det var nog en tragisk tid att leva i!
Nu håller jag på att göra mat. Men inden dess var jag tvungen att göra lite situps! Jag har börjat få tvångstankar om att jag måste göra någon lite träningsgrej innan jag äter. Mycket märkligt måste jag säga. Men det skulle vara lite intressant om alla fungerade så, överallt:
-En stor stark!
-varsågod.
-Neeej vad gör du? Det får inte gå så fort! Jag måste ju hinna göra 40 sitps på dansgolvet först! Hit går jag aldrig mer igen!
Restaurangerna blir nog inte så lyckliga heller som blir tvugna att minska borden med hälften för att folk ska ha plats för lite träning innan de äter.
De som jobbar i korvkioskerna kan nog också bli lite trötta på hur folk beter sig.
Så om ett antal år när restaurangbranchen knappt har några jobb och folk beter sig som idioter överallt.
Kom ihåg var ni läste det först!
Kort inlägg
Just hemkommen från ett kortare promenad och har ungefär 40 minuter innan jag ska med en buss så jag tänkte stressa iväg ett inlägg. Låter inte det lovande? Allt blir bättre under press! Så vad kan man då skriva om med minsta möjliga ansträngning från den vackra hjärnan?
Jag lyssnade för övrig på musik när jag var ute och gick. Den sista låten jag hörde innan jag stängde av och kom hem var "värdelös." Det bådar ju gott för det här inlägget. Men man kan tänka att det är ironi och då kommer ju det här inlägget att bli i absolut världsklass! Eller så har det inte ett dugg med det här att göra. Jag tror inte på sådant. Jag börjar ju bli äldre och grinig nu.
Eller inte grinig. Men äldre. Men det blir ju alla.
Inte grinigare alltså. Men äldre.
Det behöver ju inte vara värdelös. Men det kan vara värdelöst. Alltså var det en mening med att just den låten dök upp!
Men sådant tror man inte på när man blir äldre och grinig. Men inte grinig. Bara äldra.
Så det så.
Ett vackert tal
Nej jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag är ju ingen bloggare... Men det var fint att så många av er ville läsa. Nu är det ju inte mig ni har kommit för utan för bloggen. Så jag fattar mig kort. Skål!
Vad ville jag säga med detta? Egentligen ingenting. Jag kom inte på något bättre. Jag är ju ingen bloggare. Men det var fint av er att så många ville läsa.
Fint är ett bra ord. Jag tänker på mig när jag hör ordet fint. Nej jag skojar bara det gör jag inte. Men jag kan vara ganska fin. Ibland. Folk med bra smak tycker det.
Jag kan även vara rolig, det är den här bloggen bevis på.
Ibland.
Eller så är ni som läser den bevis på det. Ibland får jag ju till och med höra att jag kan vara rolig. Så tack ska ni ha för det. Nu ska jag avsluta detta tal, jag är ju ingen bloggare.
Skål!
