jalli

Någonting är lite konstigt med mig, Då menar jag inte det faktum att jag är en ganska speciell människa utan att något inte stämmer med denna vackra(?) kropp jag har begåvats med. Det fungerar bra när jag är hemma och inte gör något, vilket är ungefär vad jag klarar på mina lediga dagar, men så fort jag gör något annat blir jag lika slut som förra veckans limpa som är kvarglömd av en kund i mataffären som har råkat lägga den i frysen när han kom på att han redan hade bröd hemma. Så slut är jag.

 

Eller lika slut som godispåsen som jag kan köpa i hopp om att jag ska klara av att ha i skafferiet och ta någon bit ibland när jag känner det behovet. Ha. ha. Omöjligt.

 

Eller lika slut som den rosa mjukis-kaninen i leksaksaffären som en förälders 5-åring redan hade bestämt sig för(och redan döpt till Karl-Herbert) så att ingen annan leksak duger och ungen lägger sig på golvet och skriker i 20 minuter och saboterar för den ensamstående föräldern som försöker charma personen bakom kassan. 

 

Så slut blir jag om dagarna.

Jag verkar ha drabbats av en mystisk sjukdom. Jag tror att jag ska kalla den "så du tror att du är frisk va?" Det är lite så den verkar fungera.) Jag går och jobbar(eller vad sjutton jag nu åker iväg för att göra), det känns bra. Sedan kommer jag hem och faller ihop direkt och orkar ingenting. Det är som om någon osynlig person står bakom mig när jag låser upp dörren och ger mig någon slags förgiftad spark så att jag helt plötsligt inte orkar någonting. Ett jävla sätt det där!

 

Men blogga orkar jag. Att underhålla folk verkar jag ju klara av fortfarande. När jag blir gammal ska jag bli den sortens gubbe som de anställda faktiskt uppskattar nbär han kommer in i den lokala mataffären! Jag vill nog vara rolig som gammal, resten kan ju få skita sig om det vill. 

 

Så om allt annat går åt skogen kan det få stå på gravstenen "han var ju rolig i alla fall".