jalli

Jag hörde några killar samtala om teknikmagasinet idag.

-Det känns jobbigt när det står en snygg äldre kille bakom disken. Man vill ju att det ska vara en kort, finnig tonåring!

Haha! Vilka underbara människor. Jag önskar nästan att jag var i deras ålder så att jag kunde vara kompis med dem. Jag vill höra deras åsikter om en massa saker känner jag.

-Jag var och handlade leksaker åt min lillebror i lördags och i kassan var det en vuxen kvinna! Det kändes fel, jag hade ju förväntat mig en 5-åring! Det ska ju vara från rätt målgrupp!

-Ja men precis! Jag var och handlade kattmat och det stod en människa bakom disken! Hallå? Det är väl katterna som borde sälja deras egen mat?

Tänk vilket häftigt samhälle om det fungerade på det sättet!

När jag åkte buss idag slog en tanke mig! Tankar slår mig ganska ofta för övrigt, mycket elakt av dem. Antagligen för att de vet att jag inte slår tillbaka. Men i alla fall. Tanken som slog mig var att busschaufförer alltid vinkar till varandra när två bussar möts. Ett helt normalt och självklart beteende kan tyckas. Men tänk om det inte vore så?

När du börjar på jobbet får du kanske veta att det är ett tvång? Alla missade vinkningar innebär avdrag på månadslönen? För att inte tala om allt snack på firmafesterna.

-Du skulle ha sett när jag mötte Klas 13.44 i torsdags för 3 veckor sedan. Han vinkade inte!

-Näää! Det svinet!

För att inte tala om vilka problem det kan innebära för privatlivet:

-Älskling du hade ju lovat att vi skulle äta Oxfilé torsdagen den 27:e. Så berättar du nu att du inte har vinkat?? Hur kan du göra så här mot mig? Jag hade sett fram emot den här oxfilén jättemycket och så sitter du på jobbet och struntar i att vinka? Förstår du hur det känns för mig? För att inte tala om mitt rykte! Nu kommer jag att bli hon-som-är-gift-med-den-ickevinkande-busschauffören! Jag vill skiljas!

Det är hårt att vara busschaufför!

Att tänka är intressant. Tänka är roligt. Tänka är jag bra på! Jag tycker det är skoj att analysera sig själv lite. Det har jag gjort och kommit fram till följande:

*Jag blev jättelycklig över att jag har 2 färdiga matlådor fixade! Hade jag varit lite yngre hade man kunnat kalla mig för lillgammal.

*Jag blev också jättelycklig när jag hade plockat undan lite saker som enligt mig stod fel. Jag blev glad i hjärtat. Hur är man sur i hjärtat? Opererar in en citron? Hoho.

*Jag älskar kaffe! Nej jag skojar bara, det behöver jag inte analysera mig själv för att veta.

*Att jag ska sluta analysera för att jag itne kommer på fler saker än så här.

Jag lever efter mottot "allt som hamnar på facebook hamnar på bloggen." Det vill säga att min tanke oftast börjar där för att sedan utvecklas till ett fantastiskt blogginlägg av sällan skådat slag! Så även nu. Jag störde mig lite på hur kvällstidningarna envisas med att ha sina fina listor över "De här tjänar mest i din kommun" "De här människorna under 30 tjänar mest i din kommun" bla bla. Jag tycker att vi gör en hel tidning om bara sådant! Det finns ju massa grejer som är mer intressanta!

*De här är de grinigaste människorna i varje kommun (Bra att veta vilka man ska akta sig för)

*Här är de gladaste människorna i varje kommun(Söka nya vänner?)

*Här är alla i din kommun som har en katt, två döttrar men inga hundar.

*Passa på och läs! Här är listan över alla i din kommun som brukar bära en röd tröja på onsdagar!

*Här är alla söta hundar som vistas i din kommun

*Alla kommuner som har en livsmedelsaffär med extrapris på gurka

Ja ni ser, jag kan fortsätta i all oändlighet! Men det tänker jag inte utan jag tänker sluta nu. Jag bor nämligen i en kommun där en person har låtit kaffet kallna och måste diska kaffekoppen.

Titta vad jag har på mig!

Hade ni inte känt mig som person hade jag kunnat ha en tävling! Jag fyller år i vinter. Titta först på bilden ovan och gissa sedan vad jag fyller:

1. 5 år

2. 30 år

3. 10 år

Vinnaren får en guidad rundtur i mitt vardagsrum. Det kommer vara de bästa 15 sekunderna ni  har spenderat någonsin.

Som sommliga på facebook kanske redan har snabbat upp så har jag idag bekantat mig med ordet "ostskräck". Ett av de bättre oden jag har stött på må jag säga. Varför används inte det oftare? I vilket sammanhäng skulle det kunna användas? Jag tänker på film när jag ser ordet skräck. Det bidrar ju genast till en massa bra filmtitlar eller citat:

*I ostkylen kan ingen höra dig skrika

*"När ostarna möglar"- en riktigt läskig film.

*Appenzeller-Återkomesten(jag kom inte på någon ost som lät som Alien..)

*"hOSTel"(satan vad nöjd jag blev med den där!)

*10 små brieostar

Ja ni ser, möjligheterna är oändliga! När ni ser en ost nästa gång, bara spring. Titta inte bakåt. Ostarna är ute efter dig!

Vi ser det regnar vi ser det regnar, det var väl roligt? Hurra!

Nu blir folk blöta, nu blir folk sura, som vi har väntat(?) hurra

Nu tar vi regnkläder fram

och stövlarna på

och när vi åker till jobbet vad jobbigt det känns då!

Så hela dagen, så hela dagen, det dumma regnet är kvar

det vill ej sluta, det vill ej sluta, massa pölar på vår trottoar!

Men det behövs ju litegrann

pölar är roligt minsann

och Jalli kunde skriva ett inlägg...dadam dadam!

Idag har jag en för litenn tröja på mig. Nej jag tänker inte sätta in en bild på det för då kommer ni lämna min blogg. Så varför skriver jag då detta? Ja det kan man fråga sig. Man kan fråga sig mycket här i livet!

Varför är jag inte miljonär?

Skulle tisdagar vara lika trista som måndagar om måndagen inte fanns?

Om giraffen hade haft kort hals, hade den hetat giraff då?

Varför är barn så mycket mer lättroade?

Varför har jag skäggväxt på halsen?

Ja ni ser, det kan hålla på i all ondlighet! Stora gåtor, många svar.

Jag funderar lite på att tillhöra eliten när det gäller att uppdatera sin blogg! Om jag på förhand bestämmer vad jag ska skriva om så kan jag dela upp det inlägget i 5 små inlägg! Skitsmart! Då blir det uppdateringar kan jag lova er! Kanske inte så jätteintressant blogg men ändå. Mycket uppdateringar som sagt!

Inlägg 1: Hej på er läsare! Idag ska ni få reda på något roligt!

Inlägg2: Hej igen nu har jag jobbat! Vill ni veta vad som var roligt? Jag lovar att ni kommer skratta ihjäl er! Jag ska bara äta först.

Inlägg 3: Nu har jag ätit, det var gott. Men jag hade kunnat koka riset lite längre kanske. Men så blir det när man är stressad över att blogga ni vet. Just det jag skulle ju berätta det roliga! Snart. Jag ska bara göra kaffe!

Inlägg 4: Ah, kaffe är gott! Vänder man lite på bokstäverna blir det fefka. Det är roligt! Hoho. Jag ska snart berätta det roliga, måste bara borsta tänderna.

Inlägg 5: Borstad och klar! Nu ska ni få höra att...vad fan var det nu igen? Nej. Nej. Det var ju så kul.

Fan.

Nu är jag faktiskt lite rädd. Det här var ju läskigt.

Jag har ett spöke i min lägenhet!

Jag är sjuk. Krasslig. Förkyld. Snörvel. Host. Nys! Ipren. Alvedon. Host.

Sjuk.

Men det är inte synd om mig. Det är säkert. Jag tycker inte om när folk tycker synd om mig när jag är sjuk.

Host. Atjo. Hur sjutton stavas det? Möjligen är det synd om min tragiska hjärna som inte kan stava till det ordet. Tror jag. Kunde jag det?

Host. Prosit. Fast inte för hostan. Ipren. Alvedon. Sjuk.

Vilket jävla inlägg. JAg lägger av nu. Hej då. Host. Atjo! Prosit!

Alvedon.

Här sitter man och äter sin blodpudding! Blodpudding rör upp en massa känslor har jag märkt. Inte bara från vegetarianer utan också en hel del köttätarre som bara tycker att det är äckligt. Men så kommer Jalle, går mot strömmen och tuggar sin blodpudding så där vackert som bara han kan göra!

Jag hade för övrigt ett gräl med syltburken:

Vi tittar på varandra. Syltnurken och jag. Vi vet att endast en av oss kommer att stå som segrare. "Ge upp" säger jag manligt till syltburken. "Inte en chans" svarar den kaxiga sylten. "Du rör mig inte, jag är redan rörd. Rårörd." Ett stort slagsmål utbryter. Efter några minuters kamp har jag överläge. Sedan sa det bara klick. Vilket innebär att jag fick av locket, inte att vi blev kära.

Nu när ni har fått ta del av denna vackra historia kan ni få ta del av en ännu vackrare bild på mig. 

Jag har för övrigt just lärt mig att jag kan föra över bilder från min telefon till bloggen. Även om den här inte är från telefonen. Jag förstår att ni som känner mig blir förvånade med tanke på hur teknisk jag är i normala fall. För er som inte vet om hur teknisk eller oteknisk jag är så bevisar bara det att ni inte ens vet vem jag är. Vilket resulterar i denna fråga:

Hur sjutton hittade ni till min blogg?