Att älska sin kropp

Den senaste tiden har jag vågat öppna mig så mycket på Insta så det kan ju sprida sig hit. Blir bloggen tråkig då? Kommer ni att kasta snöbollar på mitt fönster om nätterna så att min katt blir rädd, väcker mig och grannarna, får de arga på mig och skapar allmänt dålig stämning? Eller så kanske ni är helt okej med det! 

Jobbar mycket på att lära mig att acceptera den här kroppen jag är född i. Det går si och så, det är ofta det känns som om den kan äckla folk, speciellt när jag gillar den sortens dans jag gör. Eller inom pole. Samt hur jag önskar att den kunde se bra ut i vissa kläder som inte ses som  lämpade för den. 
Men vi ska bli bästisar en dag! På något sätt! 



Spridning

Jag fick tipset att sprida min blogg på Insta också, det visste jag inte att  man kunde. Men jag är ju lika teknisk som en mås som har fastnat med näbben i ugnsluckan när ingen vet hur han tog dig in i ett främmande kök och vad han skulle in i ugnen att göra. Men visst, att sprida Jalle för att framöver ta över världen är ju aldrig fel! 

Jag märker hur jag har börjat bli mer personlig och privat på Instagram och Facebook så det kommer väl komma hit med. Jag undrar om folk gillar det? Eller så tänker de "guuud vad tråkig du har blivit då, in med ren text och bort med alla bilder!" 

Bara därför lägger jag upp en till bild, vilken rebell jag är! 


Detta är riktig kärlek! 

Positiv klädsel

Jag har kommit på vad jag kan göra när jag blir nedstämd! Bära en tröja som inte skulle fungera ihop med ett negativt ansiktsuttryck! Kolla här! 


Nej det fungerar ju inte. Men om man är ledsen då? Det blir väl alla? Då är det väl inget fel på tröjan? 


Hmm..helt plötsligt vet jag inte om jag ska slänga tröjan eller köpa fler. 

(J)Allvar, pole och en skruvad hjärna

Ibland känns det lite lätt poänglöst med bloggen eftersom den verkar ha lika många besökare som min lägenhet. Dvs av en konstig människa och en vettskrämd katt. Men att skriva är ju fantastiskt roligt! Jag ska nog jobba med att skriva när jag blir stor. Så det är jäkligt bråttom nu! 

Ska vi vara lite personliga? Okej det kan vi vara! Jag har varit hos psykologen idag och konstaterat att mina intressen gör väldigt mycket för mitt mående och att det verkar fungera bra att få in mycket av det. Med det tankesättet verkar jag få mycket gjort istället för att låta tankarna vandra iväg till ett landskap med en massa elaka får som slänger sallad på mig samtidigt som de sjunger "helan går". 

Nej jag skojar bara. Men ungefär så där frisk är min hjärna. 


Jag slänger upp en bild med det som gör mest för mitt mående just nu. En bild säger ju mer än tusen ord eftersom uttryck som att äntligen få leka med stången bara låter fel.  Jag funderar starkt på att köpa en egen och riskera att bli en sjuk jävel som bara vill vara hemma och filma alla mina trick. Rolig kille! 

Men en jäkligt häftig sådan! 




Framtida idol?

Jag lyssnar mycket på radio på jobbet vilket även innebär en hel del radioreklam. Som jag för övrigt brukar lära mig utantill, jag har blivit kallad reklam-skadad några gånger. I alla fall, jag har funderat lite över de små låtarna som görs i reklamer. Med betoning på små. Jag undrar ibland om just den där snutten var den bästa de kunde komma på i det läget. Det verkar inte som att det satsas på kvalité direkt. Inget idol-material. JAg funderar på om jag ska söka till idol med det. 
 
-Hej vad heter du?
 
-Jarl, men säg gärna Jalle! Eller vill du ha alla mina namn? Det är ganska många. 
 
-Det går nog bra, vad tänkte du sjunga?
 
-Pågen-reklamen!
 
-Eh okej. Varsågod!
 
-Varsågod att smaka pågens gooda Hönökaaaka! 
 
Nej det blir nog ingen guldbiljett där.
 
 
 

Poleri, polera, äntligen pole ida'!

Bilden ljuger lite eftersom den inte är från idag men dagens var så lättklädd och det lägger jag inte upp. Då kommer alla fans och skriker utanför mitt sovrumsfönster och få blir katten galen, jag får ingen sömn och fansen blir ledsna. Himla jobbigt. 

Men skönt att vara tillbaka efter frånvaron, även om det känns som om jag kommer stampa på samma nivå i hundra år. 

Nu ska ni få se Jalle, vår äldsta elev och den enda som aldrig lämnar andra nivån. Han är 103 år!

 Nej så illa blir det nog inte. Det händer ju grejer. Lite som när jag kom till världen, då hände det också grejer! Eller som när kag klarade uppkörningen. Eller när jag skulle ta en ost till en kund och slog kepsen i disken. Eller som när kaffefiltret hamnade snett, kaffet blev blask och jag ville gråta. 

Ja ni fattar. 



Lycklig av småsaker!

Man blir ofta glad av små saker i livet. Typ en bebis, ett gruskorn eller en myra som står bredvid en elefant. Skämt åsido, ni förstår säkert vad jag menar. Eller så gör ni inte det och då har ni inte alla indianer i kanoten. Några indianer simmar omkring och har ingen aning om vad de sysslar med. Tills de plötsligt krockar med en annan förvirrad simnande indian. Då står alla kanot-indianer och skrattar. Tills kanoten går på grund vilket resulterar i att alla indianerna är i vattnet och simmar åt olika håll och kanoten har gått åt helskotta. Det var den korta och bra förklaringen. 

Små saker i livet var det ja. Inte myror. Men kanske vissa människor! Som inte är indianer i kanoter. Eller kanske vissa aktiviteter! Som inte är betala räkningar samtidigt som katten kliver på datorn och omedvetet får en att lägga ut en Facebook-status som lyser "gkyevlpuglö!" vilket resulterar i kompisar som blir oroliga över ens mentala tillstånd.

Äsch, vissa människor och vissa aktiviteter gör en glad helt enkelt! Sluta krångla till det nu. 




Nytänk på ett gammalmodigt sätt!

Grejen med min blogg har ju i princip varit att vara lite annorlunda. Mestadels konstig text. Jag har sagt det till folk som får reda på att jag har en blogg också. Träningsbloggar eller dagboksliknande bloggar finns det så många av. Men nu har ju tex träningen blivit en så stor del att, hör och häpna, jag har bestämt mig för att kanske blogga lite mer om alla intressen och slänga in bilder då och då. Jag tog en väldigt seriös, precis som jag är känd för. 

-Men Jalle, hur kommer detta sig?
-Jag skrev det ju precis, läs lite snälla du.
-Vad snabbt du bloggar denna gång?
-Eller hur?! Jag bloggar från mobilen för första gången i mitt liv! Jag känner mig oerhört modern! 
- Betyder det här att du försvinner in i blogggmängden?
-Nej knappast, jag skriver ju fortfarande ganska udda.
- Hur udda då? 
- Nu får du ta och ge dig, det är ju faktiskt dig skälv du pratar med så du borde känna till detta. Knäppskalle! 



Tänk om!

Jag har tänkt. Tänk om det skulle visa sig att detta psykiska mående skulle leda till någon form stordåd! Det tål att tänkas på.Jag kanske löser världens alla problem? Håller getingarna borta ifrån sommar-saften? Ser till att varenda jäkla jobb får unika arbetstider så att bilköer upphör att existera? Nej det känns ju inte å troligt, även om det är en rolig tanke! Jag ser tacktalen framför mig.
 
-Detta hade inte varit möjligt om inte Jalle hade mått dåligt, tack Jalle!
 
Nja det låter ju inget vidare. Vi får testa något annat.
 
-Jalle ditt humör inspirerade till stordåd!
 
Så ja, man behöver ju inte säga vad det var för slags humör. Något stort får sitt genombrott och alla ser mig som den lyckliga duracellkaninen som fick folk att prestera fantastiskt! Ibland får man vinkla sanningen lite till sin fördel!

Glömsk

Att jag är en märklig människa har jag väl aldrig riktigt tvivlat på, speciellt inte den senaste tiden. Som när jag skulle hinna iväg för att handla innan affären stängde för kvällen. Dels är det anledningen. Att diskmedlet nästan är slut är ju en vettig anledning förstås, men en nästan törre anledning var batterier. " Jag måste ju ha batterier till näshårstrimmern!" Ja det är ju verkligen det mest kritiska när man ändå är ledig nästa dag. Alla människor har väl olika rutiner hemma och tänker på olika saker när de lämnar lägenheten kom jag att tänka på också. Är spisen verkligen avstängd? Har jag med mig plånboken? Kom jag ihåg halsduken? Eller som i mitt fall när jag kom på mig själv med att sänka blicken och samtidigt tänka "Jag satte väl på mig byxorna?"
 
Allvarligt talat, vad är det för jäkla tanke? Det var ju inte ens så att jag hade gått omkring utan, jag hade bara bytt från mjukisbyxor till jeans. Man ororar sig för hyfsat skumma saker uppenbarligen. Jag kände mig nojig över att inte sätta in linserna i stället för glasögonen också av någon anledning, det känns alltid konstigt att gå omkring offentligt i glasögon tycker jag. 
 
Däremot är det något som säger mig att om jag hade glömt både linser och byxorna är det nog inte glasögonen folk hade reagerat på. Bara en känslig jag har liksom. 

Fint erbjudande

Ibland pratar båda Jallarna med varandra. För det finns alltid två Jallar som diskuterar med varandra och det kan bli hetska diskussioner. Den ena Jallen försöker att tänka logiskt och den andra Jallen går efter helt andra saker. De har särskilt jobbiska diskussioner just nu men ibland dyker det även upp lite lättar knasiga grejer. Som igår. 
 
-Åh titta vi har fått ett mail med en rabattkod för att vi är en bra kund. Nu kan vi köpa lite fler snygga träningskläder!
 
-Du har ju femtioelva plagg redan som de flesta människor helst inte vill se dig i ändå, skärp dig!
 
-Nej men tyst! Kolla nu vilka coola mönster och vilka fina färger! Vi får ju rabatt hörru. Rabatt för att vi är så snälla! Utnyttjat vi inte den är vi ju otacksamma och elaka. 
 
-Alltså vi skulle ju kunna strunta i att tvätta under en månad och du skulle fortfarande ha par kvar att använda. Nej Jalle. Nej.
 
-Men de här färgerna har du ju inte än! Tänk vad mycket du kan stå och titta på dig själv i spegeln då med ännu coolare färger!
 
-Det är ju sant, fan ta dig. 
 
Ni kan ju gissa om Jallarna nappade på erbjudandet.

Positivt inlägg

Jag har fått i uppgift att säga 3 positiva saker om mig själv varje morgon och kväll. Det gick kanon den första veckan eller så men nu är det totalstopp i huvudet.Inte för att jag inte skulle tycka att det finns positiva saker utan för att det känns som om jag har sagt de jag kommer på. Personen i spegeln stirrar på mig. Han ser bekant ut tycker jag.
 
-Nu är du mållös va? Är din fantsi slut nu? Du vet den fantasin som gör att du tänker på flygande grisar på nätterna
!
 
Nej jag skojar bara jag tänker inte på flygande grisar. Det vore ju knasigt. Möjligen tänker jag på en talande regnbågsfärgad spätta ibland. Nej jag skojar igen. Jag är ju allt en underhållande prick. Vad håller jag undan frågar ni då. Ämnet uppenbarligen, tillbaka till det!
 
Min sepegelbild tittar alltså på mig. Det är tyst en liten stund. Han stirrar på mitt huvud som ryker av ansträngning. 
 
-Klä på dig för sjutton eller gå och lägg dig! 

Plötsligt händer det!

Jag fick mail från Agria som hade pengar att betala ut till mig tydligen. När jag hade en ledig dag idag tog jag förväntansfullt upp mobilen. Tänk de ska ge mig lite pengar! Undrar hur mycket? Jag såg framför mig hur jag skulle säga upp mig från jobbet, köpa flera hus och ägna mig åt sådant jag mår bra av. Vakna varje dag och starta med en färgglad liten drink kanske? Turnera runt i landet och dansa vackert för stora arenor och bli geniförklarad(fast det kanske jag redan är och ödmjuk?). 
 
Jag skulle kunna gå svindyra utbildningar där jag lär mig dressera pingviner som får åka med på min turné och dansa med mig. Vi skulle kalla oss för "Pingu-återkomsten" och bara sjunga konstiga ord alldeles för fort som ingen förstår. På det här blir vi jätterika och anställer 100 pingviner till och gör en ny turné med showen "på isen kan ingen höra dig skrika" och så blir vi geniförklarade inom skräckgenren också. För att inte säga asrika. 
 
Det kommer att stå folk utanför mitt fönster och skrika "Pingu! pingu!" men de kommer bara att få arga grannar på sig eftersom jag i just detta tillfälle befinner mig i en av mina andra lyxvillor och har en stor fest för människor lika konstiga som jag. 
 
"..vi har 200 kronor att betala ut till dig." 
 
BESVIKEN!

Nojig?

Min första tränare sade till mig vid ett tillfälle "du verkar vara lite nojig av dig!" JAg förstår inte alls vad hon kan ha menat med det. Därför ska jag nu förklara varför jag inte alls förstod vad hon kan ha menat med det:
 
* I hennes fall handlar det ju om att träna när man är sjuk. Det ska man ju inte göra. Men jag kan ha tankesättet att "oj jag nös lite i förrgår och nu har jag precis tränat lite då kanske det här blir det sista jag gör, har jag rätt nummer til alla i mbilen så att jag kan ringa och säga hur mycket jag älskar dem medans jag ännu har luft kvar till mina sista ord?. Typ.
 
* Om jag har glömt bort att något som berör en annan människa. Det är ju inte bra. " Nej jag glömde att jag hade lånat en nagelsax som jag har glömt lämna tillbaka och nu är säkert min gamla klasskompis Gustav jättearg och har aslånga naglar och har mig övers på hans hat-lista! Hjäääälp!"
 
*Om jag har glömt något som jag har lovat en kund på jobbet. "Neej det här betyder säkert att jag har förstört hela kundens middag! Hon kommer att hata mig, hennes familj kommer att hata mig, jag kommer att få sparken med omedelbar verkan och sedan kommer inget annat ställe vilja anställa mig när jag är så opålitlig! Är jag inte ganska ful också? VArför är jag det? Ska jag försöka bli snygg eller pålitlig, vilket är bäst? Nej nu åker jag hem och kommer aldrig mer tillbaka, Hjäääälp!"Oftast kommer inte ens kundjäveln och hämtar det som jag hade glömt fixa ändå. Besviken!
 
*När jag har skrivit ett sådant här inlägg. "Jag har väl nte skrivit ett sådant här inlägg förut, har jag det? Kommer alla att tycka att jag är glömsk och hata mig nu? Sedan kommer alla mina vänner försvinne, folk kommer hata mig och jag kommer att dö esanm Hjääääälp!"
 
Jag förstår inte alls varför hon fick för sig att jag kunde vara nojig?
 
 

Uppskjutande inlägg

Det är lite fascinerande. Alltid när jag har 2 dagars sammanhängande ledighet köra stuket att göra bara sådant jag tycker är roligt och mår bra av första dagen. Även första halvan av andra dagen. Sedan blir det ett idiotryck på kvällen. "Åhjävlarjagmåsteköraettvarvmeddammsugarenochlagamatoch diskaefteråtoch jagkanskeskapassapåattmöbleraomdetvarjulängesedan!
 
Pluspoäng till er som orkade läsa det där. Pluspoäng till mig som lyckades med bedriften att skriva det utan några mellanslag. Det gjorde ont i ordningshjärtat. Men et är märkligt. Tänk om alla körde efter den principen? Jag ser framför mig ett bankrån i en film där flyktbilen är försenad och föraren sitter lätt panikslagen bakom ratten.
 
"Jag skulle bara ta ett varv med dammsugaren och så skulle ju hundne kissa också och tvätten var jag tvungen att hänga och visst jävlar, bilen! Jag ska ju iväg men helskotta jag har ju glömt att putsa alla fönster och göra rent avloppet, har jag verkligen tankat bilen? Visst ja, frugan lånade den och lämnade barnen på dagis, vad ska jag göra nu? Oj jag har nog inte rensat uppe på vinden på ett tag, undrar hur det går för grabbarna? Grabbarna! Jag måste ju åka och ingen bil och helvete, jag lånar grannens cykel! Nej grannen är ju bortrest med cykeln ååh varför tänkte jag inte på att fråga om det innan det är så typiskt mig nej nu tar jag jag bussen!"
 
Typ så.

RSS 2.0