Poleri, polera, äntligen pole ida'!

Bilden ljuger lite eftersom den inte är från idag men dagens var så lättklädd och det lägger jag inte upp. Då kommer alla fans och skriker utanför mitt sovrumsfönster och få blir katten galen, jag får ingen sömn och fansen blir ledsna. Himla jobbigt. 

Men skönt att vara tillbaka efter frånvaron, även om det känns som om jag kommer stampa på samma nivå i hundra år. 

Nu ska ni få se Jalle, vår äldsta elev och den enda som aldrig lämnar andra nivån. Han är 103 år!

 Nej så illa blir det nog inte. Det händer ju grejer. Lite som när jag kom till världen, då hände det också grejer! Eller som när kag klarade uppkörningen. Eller när jag skulle ta en ost till en kund och slog kepsen i disken. Eller som när kaffefiltret hamnade snett, kaffet blev blask och jag ville gråta. 

Ja ni fattar. 



Lycklig av småsaker!

Man blir ofta glad av små saker i livet. Typ en bebis, ett gruskorn eller en myra som står bredvid en elefant. Skämt åsido, ni förstår säkert vad jag menar. Eller så gör ni inte det och då har ni inte alla indianer i kanoten. Några indianer simmar omkring och har ingen aning om vad de sysslar med. Tills de plötsligt krockar med en annan förvirrad simnande indian. Då står alla kanot-indianer och skrattar. Tills kanoten går på grund vilket resulterar i att alla indianerna är i vattnet och simmar åt olika håll och kanoten har gått åt helskotta. Det var den korta och bra förklaringen. 

Små saker i livet var det ja. Inte myror. Men kanske vissa människor! Som inte är indianer i kanoter. Eller kanske vissa aktiviteter! Som inte är betala räkningar samtidigt som katten kliver på datorn och omedvetet får en att lägga ut en Facebook-status som lyser "gkyevlpuglö!" vilket resulterar i kompisar som blir oroliga över ens mentala tillstånd.

Äsch, vissa människor och vissa aktiviteter gör en glad helt enkelt! Sluta krångla till det nu. 




Nytänk på ett gammalmodigt sätt!

Grejen med min blogg har ju i princip varit att vara lite annorlunda. Mestadels konstig text. Jag har sagt det till folk som får reda på att jag har en blogg också. Träningsbloggar eller dagboksliknande bloggar finns det så många av. Men nu har ju tex träningen blivit en så stor del att, hör och häpna, jag har bestämt mig för att kanske blogga lite mer om alla intressen och slänga in bilder då och då. Jag tog en väldigt seriös, precis som jag är känd för. 

-Men Jalle, hur kommer detta sig?
-Jag skrev det ju precis, läs lite snälla du.
-Vad snabbt du bloggar denna gång?
-Eller hur?! Jag bloggar från mobilen för första gången i mitt liv! Jag känner mig oerhört modern! 
- Betyder det här att du försvinner in i blogggmängden?
-Nej knappast, jag skriver ju fortfarande ganska udda.
- Hur udda då? 
- Nu får du ta och ge dig, det är ju faktiskt dig skälv du pratar med så du borde känna till detta. Knäppskalle! 



Tänk om!

Jag har tänkt. Tänk om det skulle visa sig att detta psykiska mående skulle leda till någon form stordåd! Det tål att tänkas på.Jag kanske löser världens alla problem? Håller getingarna borta ifrån sommar-saften? Ser till att varenda jäkla jobb får unika arbetstider så att bilköer upphör att existera? Nej det känns ju inte å troligt, även om det är en rolig tanke! Jag ser tacktalen framför mig.
 
-Detta hade inte varit möjligt om inte Jalle hade mått dåligt, tack Jalle!
 
Nja det låter ju inget vidare. Vi får testa något annat.
 
-Jalle ditt humör inspirerade till stordåd!
 
Så ja, man behöver ju inte säga vad det var för slags humör. Något stort får sitt genombrott och alla ser mig som den lyckliga duracellkaninen som fick folk att prestera fantastiskt! Ibland får man vinkla sanningen lite till sin fördel!

Glömsk

Att jag är en märklig människa har jag väl aldrig riktigt tvivlat på, speciellt inte den senaste tiden. Som när jag skulle hinna iväg för att handla innan affären stängde för kvällen. Dels är det anledningen. Att diskmedlet nästan är slut är ju en vettig anledning förstås, men en nästan törre anledning var batterier. " Jag måste ju ha batterier till näshårstrimmern!" Ja det är ju verkligen det mest kritiska när man ändå är ledig nästa dag. Alla människor har väl olika rutiner hemma och tänker på olika saker när de lämnar lägenheten kom jag att tänka på också. Är spisen verkligen avstängd? Har jag med mig plånboken? Kom jag ihåg halsduken? Eller som i mitt fall när jag kom på mig själv med att sänka blicken och samtidigt tänka "Jag satte väl på mig byxorna?"
 
Allvarligt talat, vad är det för jäkla tanke? Det var ju inte ens så att jag hade gått omkring utan, jag hade bara bytt från mjukisbyxor till jeans. Man ororar sig för hyfsat skumma saker uppenbarligen. Jag kände mig nojig över att inte sätta in linserna i stället för glasögonen också av någon anledning, det känns alltid konstigt att gå omkring offentligt i glasögon tycker jag. 
 
Däremot är det något som säger mig att om jag hade glömt både linser och byxorna är det nog inte glasögonen folk hade reagerat på. Bara en känslig jag har liksom. 

Fint erbjudande

Ibland pratar båda Jallarna med varandra. För det finns alltid två Jallar som diskuterar med varandra och det kan bli hetska diskussioner. Den ena Jallen försöker att tänka logiskt och den andra Jallen går efter helt andra saker. De har särskilt jobbiska diskussioner just nu men ibland dyker det även upp lite lättar knasiga grejer. Som igår. 
 
-Åh titta vi har fått ett mail med en rabattkod för att vi är en bra kund. Nu kan vi köpa lite fler snygga träningskläder!
 
-Du har ju femtioelva plagg redan som de flesta människor helst inte vill se dig i ändå, skärp dig!
 
-Nej men tyst! Kolla nu vilka coola mönster och vilka fina färger! Vi får ju rabatt hörru. Rabatt för att vi är så snälla! Utnyttjat vi inte den är vi ju otacksamma och elaka. 
 
-Alltså vi skulle ju kunna strunta i att tvätta under en månad och du skulle fortfarande ha par kvar att använda. Nej Jalle. Nej.
 
-Men de här färgerna har du ju inte än! Tänk vad mycket du kan stå och titta på dig själv i spegeln då med ännu coolare färger!
 
-Det är ju sant, fan ta dig. 
 
Ni kan ju gissa om Jallarna nappade på erbjudandet.

Positivt inlägg

Jag har fått i uppgift att säga 3 positiva saker om mig själv varje morgon och kväll. Det gick kanon den första veckan eller så men nu är det totalstopp i huvudet.Inte för att jag inte skulle tycka att det finns positiva saker utan för att det känns som om jag har sagt de jag kommer på. Personen i spegeln stirrar på mig. Han ser bekant ut tycker jag.
 
-Nu är du mållös va? Är din fantsi slut nu? Du vet den fantasin som gör att du tänker på flygande grisar på nätterna
!
 
Nej jag skojar bara jag tänker inte på flygande grisar. Det vore ju knasigt. Möjligen tänker jag på en talande regnbågsfärgad spätta ibland. Nej jag skojar igen. Jag är ju allt en underhållande prick. Vad håller jag undan frågar ni då. Ämnet uppenbarligen, tillbaka till det!
 
Min sepegelbild tittar alltså på mig. Det är tyst en liten stund. Han stirrar på mitt huvud som ryker av ansträngning. 
 
-Klä på dig för sjutton eller gå och lägg dig! 

Plötsligt händer det!

Jag fick mail från Agria som hade pengar att betala ut till mig tydligen. När jag hade en ledig dag idag tog jag förväntansfullt upp mobilen. Tänk de ska ge mig lite pengar! Undrar hur mycket? Jag såg framför mig hur jag skulle säga upp mig från jobbet, köpa flera hus och ägna mig åt sådant jag mår bra av. Vakna varje dag och starta med en färgglad liten drink kanske? Turnera runt i landet och dansa vackert för stora arenor och bli geniförklarad(fast det kanske jag redan är och ödmjuk?). 
 
Jag skulle kunna gå svindyra utbildningar där jag lär mig dressera pingviner som får åka med på min turné och dansa med mig. Vi skulle kalla oss för "Pingu-återkomsten" och bara sjunga konstiga ord alldeles för fort som ingen förstår. På det här blir vi jätterika och anställer 100 pingviner till och gör en ny turné med showen "på isen kan ingen höra dig skrika" och så blir vi geniförklarade inom skräckgenren också. För att inte säga asrika. 
 
Det kommer att stå folk utanför mitt fönster och skrika "Pingu! pingu!" men de kommer bara att få arga grannar på sig eftersom jag i just detta tillfälle befinner mig i en av mina andra lyxvillor och har en stor fest för människor lika konstiga som jag. 
 
"..vi har 200 kronor att betala ut till dig." 
 
BESVIKEN!

Nojig?

Min första tränare sade till mig vid ett tillfälle "du verkar vara lite nojig av dig!" JAg förstår inte alls vad hon kan ha menat med det. Därför ska jag nu förklara varför jag inte alls förstod vad hon kan ha menat med det:
 
* I hennes fall handlar det ju om att träna när man är sjuk. Det ska man ju inte göra. Men jag kan ha tankesättet att "oj jag nös lite i förrgår och nu har jag precis tränat lite då kanske det här blir det sista jag gör, har jag rätt nummer til alla i mbilen så att jag kan ringa och säga hur mycket jag älskar dem medans jag ännu har luft kvar till mina sista ord?. Typ.
 
* Om jag har glömt bort att något som berör en annan människa. Det är ju inte bra. " Nej jag glömde att jag hade lånat en nagelsax som jag har glömt lämna tillbaka och nu är säkert min gamla klasskompis Gustav jättearg och har aslånga naglar och har mig övers på hans hat-lista! Hjäääälp!"
 
*Om jag har glömt något som jag har lovat en kund på jobbet. "Neej det här betyder säkert att jag har förstört hela kundens middag! Hon kommer att hata mig, hennes familj kommer att hata mig, jag kommer att få sparken med omedelbar verkan och sedan kommer inget annat ställe vilja anställa mig när jag är så opålitlig! Är jag inte ganska ful också? VArför är jag det? Ska jag försöka bli snygg eller pålitlig, vilket är bäst? Nej nu åker jag hem och kommer aldrig mer tillbaka, Hjäääälp!"Oftast kommer inte ens kundjäveln och hämtar det som jag hade glömt fixa ändå. Besviken!
 
*När jag har skrivit ett sådant här inlägg. "Jag har väl nte skrivit ett sådant här inlägg förut, har jag det? Kommer alla att tycka att jag är glömsk och hata mig nu? Sedan kommer alla mina vänner försvinne, folk kommer hata mig och jag kommer att dö esanm Hjääääälp!"
 
Jag förstår inte alls varför hon fick för sig att jag kunde vara nojig?
 
 

Uppskjutande inlägg

Det är lite fascinerande. Alltid när jag har 2 dagars sammanhängande ledighet köra stuket att göra bara sådant jag tycker är roligt och mår bra av första dagen. Även första halvan av andra dagen. Sedan blir det ett idiotryck på kvällen. "Åhjävlarjagmåsteköraettvarvmeddammsugarenochlagamatoch diskaefteråtoch jagkanskeskapassapåattmöbleraomdetvarjulängesedan!
 
Pluspoäng till er som orkade läsa det där. Pluspoäng till mig som lyckades med bedriften att skriva det utan några mellanslag. Det gjorde ont i ordningshjärtat. Men et är märkligt. Tänk om alla körde efter den principen? Jag ser framför mig ett bankrån i en film där flyktbilen är försenad och föraren sitter lätt panikslagen bakom ratten.
 
"Jag skulle bara ta ett varv med dammsugaren och så skulle ju hundne kissa också och tvätten var jag tvungen att hänga och visst jävlar, bilen! Jag ska ju iväg men helskotta jag har ju glömt att putsa alla fönster och göra rent avloppet, har jag verkligen tankat bilen? Visst ja, frugan lånade den och lämnade barnen på dagis, vad ska jag göra nu? Oj jag har nog inte rensat uppe på vinden på ett tag, undrar hur det går för grabbarna? Grabbarna! Jag måste ju åka och ingen bil och helvete, jag lånar grannens cykel! Nej grannen är ju bortrest med cykeln ååh varför tänkte jag inte på att fråga om det innan det är så typiskt mig nej nu tar jag jag bussen!"
 
Typ så.

Ett inlägg på sitt eget lilla vis.

Idag verkar jag ha en dag där jag funderar mycket över min egen existens av olika anledningar. För att vara lite så där jobbigt seriös liksom. Men skratt verkar jag ju kunna bidra en hel del med till världen i jallefall. Den dag jag försvinner kanske min gravsten kan ha texten "han var ju ganska rolig i alla fall!" Det skulle kanske liv upp stämningen lite. Eventuellt "här vilar han som är lite speciell". Fint det med på sitt egna lilla vis.
 
Förkyld är jag också vilket resulterar att jag tvingar mig själv att ta det lugnt på min lediga lilla dag. Det resulterar alltid i att jag ser ut som jultomten framåt kvällen eftersom jag inte har orkat bry mig om rakningen. Plus att jag hade en väldigt mörk röst i början av förkylningen. Ja jävlar, man kan ju nästan tro att jag är tuff och manlig.
 
Jag sade nästan. Sluta att hänga upp er på ord nu, det blir tråkig stämning! Jag vet att jag inte är så tuff. Eller kanske lite. Som ett tufftuff-tåg! 
 
Det lär väl manligt? På Jalles egna lilla vis.
 
 
 
 

Jalle!

Nu har jag tänkt igen! Eller så kanske man ska säga att man har insett en sak? Eller tänkt lite extra på den? Eller varför inte "jag har insett att jag har tänkt lite extra på en sak som jag har insett"?
 
Det här med mitt namn. Eller Jalle-varianten av det snarare. Imte att det är ful eller snyggt utan att jag uppskattas när det nämns i samband med något positivt, som beröm. Som när min tränare säger "Bra Jalle!" istället för "ööööh bra!" typ. Det sista lät ju väldigt seriöst. Nu låter det kanske som att jag är oerhört egenkär och tycker att alla människor ska säga mitt namn så fort de öppnar käften och så är det ju inte riktigt. Det förstärker bara positivt beröm som sagt. 
 
Sedan behöver man ju inte gå till överdrift heller. "Bra Jalle, där kämpade du bra Jalle, det blev bättre än förra gången Jalle, bra jobbat Jalle, nu är det slut för idag Jalle men vi ses igen på torsdag Jalle, hej då Jalle!
 
Det kan liksom bli för mycket av det goda. Hälsningar Jalle. 
 

Elitlöpare?

Den senaste tiden har jag fått höra åsikten från diverse människor på Facebook att jag borde skriva böcker eller i någon tidning och när jag då nämner bloggen har jag fått riktigt fin respons. Så jag kanske ska försöka uppdatera den i alla fall en gång i veckan eller något. För mina fans skull! Uppskattning är ju alltid trevligt. Som när man får höra "usch du måste klippa dig! Men dina ögon är fina i alla fall" ungefär. Nej jag har inte hört det, men det hade inte förvånat mig. 
 
Vad som däremot förvånade mig var när jag berättade för en person att jag skulle springa midnattsloppet och fick frågan "ska du tävla? Ja jäklar! Tänk att någon skulle tro att jag tillhörde eliten! Det är ju fascinerande. Jag undrar vad som fick henne att tro det? Något i utseendet?
 
' Mina mörka ögon kanske får folk att tänka "du måste vara en grym löpare!"?
 
*Är det hästsvansen som får folk att tänka "du måste vara en grym löpare!"?
 
*Kollar man på mina händer och tänker "ja det är exakt rätt avstånd mellan alla fingrar när det blåser, du måste vara en grym löpare!"?
 
*Eller så tänker man bara "du ser ut som en person som är van vid att springa ifrån en stor folkmassa"?
 
*Eller kanske något i stil med "jag såg dig aldrig efter att du hade slagit sönder min vas på festen i lördags,du måste vara en bra löpare!"
 
*Eller möjligen "vilken fin rumpa, du måste vara på att springa fort!"
 
Hoppas kan man ju alltid.
 
 

Midsommarfirande!

Snart är det midsommar! Jag blir så barnslig i mitt tankesätt då och tänker som en 10 årig flicka ungefär. "Åh jag skulle vilja ha blommor i håret och fira traditionellt och dansa runt midsommarstången!" typ. Det händer aldrig. Kanske lika bra, jag tror att folk hade blivit lite avskräckta om jag skuttar omkring med blommor i håret med ett leene som om jag var med i en tandkrämsreklam. Nej jag får väl hålla igen lite. Men det är en mysig tradition tycker jag!
 
Det är lite bråttom med att komma på en fin midsommar-klädsel däremot. Man vill ju vara fin. Min kompis föreslog en mankini och blommor i håret men då får jag nog fira midsommar hos polisen. Att man aldrig får vara vacker!
 
Men för all del, om ni har ett nåorlunda seroöst förslag vad jag skulle vara söt i så hojta till. Ni har väl gissningsvis omkring ett dygn på er.Kom igen nu, tilllsammansär vi starka! Vi ska lösa detta!

Slut som artist!

Någonting är lite konstigt med mig, Då menar jag inte det faktum att jag är en ganska speciell människa utan att något inte stämmer med denna vackra(?) kropp jag har begåvats med. Det fungerar bra när jag är hemma och inte gör något, vilket är ungefär vad jag klarar på mina lediga dagar, men så fort jag gör något annat blir jag lika slut som förra veckans limpa som är kvarglömd av en kund i mataffären som har råkat lägga den i frysen när han kom på att han redan hade bröd hemma. Så slut är jag.
 
Eller lika slut som godispåsen som jag kan köpa i hopp om att jag ska klara av att ha i skafferiet och ta någon bit ibland när jag känner det behovet. Ha. ha. Omöjligt.
 
Eller lika slut som den rosa mjukis-kaninen i leksaksaffären som en förälders 5-åring redan hade bestämt sig för(och redan döpt till Karl-Herbert) så att ingen annan leksak duger och ungen lägger sig på golvet och skriker i 20 minuter och saboterar för den ensamstående föräldern som försöker charma personen bakom kassan. 
 
Så slut blir jag om dagarna.