jalli

Det händer mycket nu. Många projekt, saker som ändras och Jallar som är konstiga. Så då passar det att blogga! Jag kanske skulle döpa om mig till Jalli Bloggberg? Det låter inte alls idiotiskt.

 

Min dator vill tydligen blogga på egen hand för helt plötsligt flyttas markören bakåt i stycket så att jag börjar skriva mitt i ett annat stycke. Inte alls irriterande. Det är väl mina klumpiga armar som kommer åt på fel ställen.

 

Nu när det är lite mörkare på morgonen och tidigt på kvällen känner jag någon slags absurd längtan efter att säga "det ser mörkt ut" och tycka att jag är jätterolig. Det kan ju börja med att jag bara öppnar balkongdörren och skriker ut det i en megafon eller något. Kanske tar ett foto och läggger upp med den texten på alla sociala medier jag kan hitta. Sedan tar jag ut det till offentligheten. 

 

På bussen kanske. Först blippa lilla busskortet och stirra vänligt mot chauffören på det där lite lätt obekväma sättet. "Det ser mörkt ut!" för att mötas av en obehaglig tystnad.

 

Eller när jag betala med kort i affären:

 

-Det blir 230 kronor.

 

-Det ser mörkt ut! 

 

-Förlåt?. 

 

Eller så behåller jag min tragiska humor för mig själv istället. Inte många som delar min kvalitets-humor tror jag.

 

Det ser ganska mörkt ut faktiskt.

 

Jag gillar att hänga upp mig på detaljer. Oftast texter på olika produkter eller texter i allmänhet. Jag gillar att leta fel i dem(väldigt charmigt) även om jag inte ens vet om felen är riktiga fel. Det kan ju bli skoj ändå även om det skulle vara jag som har fel. Om felet. Men det är ju inget fel i det. 

 

Till ett blogginlägg som detta borde jag u naturligtvis ha samlat en massa roliga exempel, men det har jag inte(det är också fel). Men jag ska nog komma på lite ändå. Till exempel på påsen med riven gratängost. 

 

 

Det är väl klart som sjutton att det är rivet av hela ostar, vad är alternativet? Jag önskar att jag hade en konstig begåvning så man kunde ändra texten på en massa paket med något häftigt viftande med handen eller en annorlunda nysning eller något. Så det stod det jag ville att det ska stå. Som till exempel "riven av rivna svenska ostar". Så skulle jag vilja ta tid och se hur länge det dröjer innan någon upptäcker det. Vet inte hur den detaljen ska gå till bara.

 

Jag har köpt laxfilé också. Den ska tydligen ha "lätta,söta och feta toner". Jag ser framför mig noter som dansar omkring. Vissa är små tjockis-noter medans andra nästan flyger fram. Hur de ska bli söta får jag nog forska lite i. 

 

Jag ska nog misslyckas med tillagningen med flit också, bara för att kunna stirra på den och säga "inte den tonen!"

Om jag nämner till litle halvt ytliga(eller helt ytliga) bgkantskaper att jag  har en blogg får de alltid helt fel bild i huvudet tycker jag. Som om jag skriver någon slags dagbok om mitt inte så intressanta liv för inte så intressanta människor. Jag funderar ibland på hur de inläggen skulle se ut.