jalli

Jag har tänkt! Tänkt på att jag alltid ska inleda med att skriva att jag har tänkt. Dels för att det är så roligt (om man har begåvats med min humor) och dels för att jag alltid tänker så konstiga saker så det stämmer ju. Dessutom är det en bra inledning, jag gillar den skarpt. Så därför har jag tänkt att starta med att jag har tänkt. Dethade ni väl aldrig kunnat tänka er?

 

Nej jag tänkte väl det.

 

Det jag har tänkt på är att nu när jag har tagit upp teatern mycket igen så finns det vissa delar i det jag saknar i vardagslivet. Nu jämför jag jobbmässigt och jag är ju inte skådespelare på det professionella planet men ändå. Men där får man ju alltid uppskattning när man har avslutat sitt projekt. Folk man känner kommer och tittar och ger en blommor, komplimanger oich allt det där. Varför är det inte så i alla yrken? Ta mitt som exempel: Säg att jag, som jag gjorde nyligen tex, jobbar 7 dagar i rad. Jag ser ramför mig hur jag har bytt om och går ut i butiken för att handla efter jobbet. Då står det ett helt gäng på kanske 20 pers där, kunder och andra jag känner, som ger mig en jätteapplåd och en massa blommor.

 

-Bra jobbat Jalle, fan vad grym du är! Titta, jag filmade dig förut!

-Viken fantastisk skinka jag fick! Den har du jobbat med länge va?

-Du är så himla rolig!

-Jag är så stolt över dig, visste att du skulle göra det här bra!

-Ska du sälja den här kycklingen länge till? Jag måste hinna rekommendera mina vänner! Eller man boka en via dig?

 

Nåja vissa saker kanske blev lite sådär, men tanken är god. Nästan som kyckling!

 

 

Det är påsk-tider. Det får mig att minnas när jag var i mina unga och sötare år. Minns att jag gick med min syster som påskkärring när jag var liten! Lite senare hade jag mognat så pass att jag gick som påsk-gubbe istället. Hade målat mustach och allt, matchade nog min syster riktigt bra tror jag! Men jag kan ju inte gärna sätta på mig en hatt och ringa på hos alla grannar och inbillla mig att jag är en söt påsk-gubbe. Påskkärring fungerar nog inte heller även om jag säkert skulle varra jättefin!

 

Men jag gillar påsken, man ser bilder på kycklingar lite överallt och det är alltid fint! Allt blir lite bättre med kycklingar. Jag ska nog börja med att bära med mig små söta mjukiskycklingar som jag kan plocka fram vid tillfällen. Som att gå emellan två som brukar. 

 

-Varsågoda, ta varsin kyckling!

 

Vem kan bråka då? 

 

Eller för att muntra upp en ledsen vän? "Jag ser allt att du behöver en liten kyckling!" Om inte kompisen är ledsen över att kycklingmiddagen nyss har blivit förstörd på grund av att man slängde till med armen och råkade träffa stekpannan som slog en frivolt och hällde ut hela middagen över kompisen och det tillhörande köksgolvet förstås. Då är en mjukiskyckling en klen tröst.

 

Nej nu ska jag nog lämna er för att sussa. En jobbdag kvar innan jag åker till Blåkulla! Lycklig och kycklingfylld påsk till er!

Jag tänker så mycket nuförtiden. På senare tid ganska mycket på att jag är annorlunda. Det behöver ju itne vara bättre eller sämre, bara lite annorlunda som sagt. Det fick mig att fundera över ordet annorlunda, vad det kan innebära. 

 

Att ha tomatjuice i gröten istället för mjölk kanske?

 

Le i tunnelbanan?

 

Att möta en ytligt bekant på stan och istället för standard-kallpratet utbrista "min undulat Bosse bet mig i örsnibben i torsdags kväll!"?

 

Att högt dra ett roligt skämt för alla på bussen 8:00 en vardagsmorgon när alla är bittra på livet?

 

Det här var ju bara några tankar av många. Jag får jobba på dem under tiden som jag funderar över om det är värt att vara som jag eller om man borde ändra på sig. Nu ska jag vara vuxen och sätta mig med deklarationen. 

 

När den är färdig ska ajg nog vika en hatt av den, ställa mig på balkongen och tjuta "brum brum, jag är en flytande apelsin!" Bara för att jag kan. 

 

Man vill ju inte vara annorlunda.