jalli

Igår kväll på bushållplatsen kom en hund och lade sig vid mina fötter. Det var ganska mysigt den såg ut som en matta jag hade när jag var liten. Fast i lite mer "hundig" form. Tänk vad glad man kan bli av små lurviga saker. Ibland tycker jag att vi människor borde lära oss av djuren, men å andra sidan skulle nog ingen uppskatta om jag kom och lade mig vid deras fötter på busshållplatsen. 

 

Hundig är för övrigt ett bra ord tycker jag. Jag vet inte när man skulle använa den men det har en viss charm. Jag ska nog inför ordet "Jallig" också. Vem vill inte bli kallad Jallig?

 

-Passar jag i den här jackan?

-Ja verkligen, du ser nästan lite Jallig ut i den!

-Äsch nu ska vi inte överdriva...

-Jo! JätteJallig!

 

Vem skulle inte bli överlycklig av den komplimangen?

Idag har jag gjort något jag länge har haft behov av-bytt vattenlås till handfatet! Låter inte den meningen jäkligt imponerande för att vara mig? JAg borde haft det som rubrik och inte skrivit något annat så folk bara kunde beundra min skicklighet. Jag tänker inte säga någonting om hur jag inte alls skulle ha hittat i butiken utan hjälp. Så nu kan man tvätta händerna i handfatet utan att det känns som om man står på en öde ö i ösregn. Visserligen brukar aldrig regent falla från midjehöjd men ni förstår tanken. 

 

Jag insåg hur glad jag blir av att fixa till saker. Om någon känner sig manad får man gärna komma hit och slå sönder min taklampa så jag kan känna mig duktig när jag sätter upp en ny utan problem. 

 

Men slå inte sönder datorn eller något annat komplicerat bara. Min begåvning sträcker sig inte så långt och då vore jag tillbaka på den otekniska rutan ett igen. 

 

Tragiskt.

Idag har jag shoppat med min fantastiska vän Anneli. Shoppa är skoj! Men jag klarar inte av att göra det för länge. I alla fall inte när jag är ensam. Men nu var jag ju inte ensam. Så hela förklaringen bara faller sönder känner jag. Men shoppa är kul som sagt, jag köpte en bordsduk och tallriksunderlägg. Tänk att så lite kan skänka så mycket glädje! 

 

Men det är ju lite så jag jobbar med min blogg. Så mycket glädje för så lite! Ni behöver inte ens betala för att läsa den. Jag hoppas att ni förstår hur lyckligt lottade ni är. Jg är också ganska lyckligt lottad som kan skriva en massa trams som inte ens hänger ihop bara för att ni är roade av det. Eventuellt för att jag är en naturbegåvning också men efterso jag är så blygsam skriver jag inte det. 

 

När jag gjorde pastasås nyss spillde jag lite på spisplattan. Det luktade inte så gott. Det första jag tänkte då var "där brände jag mina chanser. Höhö."

 

Jallis blogg-så mycket för så lite.

 

Med betoning på lite.

I dessa tider när en massa barn klär ut sig så måste ju jag också göra det tänkte jag. Nu hade jag ju inte så häftiga grejer att använda som alla läskiga barn som springer omkring och ringer på dörren. Jag har fatiskt köpt godis utifall att någon läskig krabat ska ringa på dörren. Det har jag aldrig gjort förut? Börjar jag bli gammal? Bäst att ändra på det och lägga ut bilden: