Glädje

När man går vänta 20 minuter på tunnelbanan tänkte jag att jag kunde utnyttja detta fina tillfälle till att blogga! Jag ska ju ändå försöka hålla liv i den eftersom att den har blivit försummad den senaste tiden. Lite som en guldfisk vars ägare är bortrest och har lämnat uppgiften med matning till sin granne som pratade i sömnen när han tackade ja till uppgiften. Typ. 

Jag fick höra en utav mitt livs bästa förĺåtelser idag förresten. "Blir du gladare om jag säger att du har en snygg stjärt?" 

Svårt att argumentera emot där! 


Så glad blev jag! 👸


Att blogga eller inte blogga, det är frågan!

Jag funderar flera gånger i veckan på om jag borde lägga ner bloggen. Jag skriver ju aldrig, saker jag troligen skulle vilja skriva om idag är ju ganska långt ifrån det jag hittils har använt bloggen till och det är ändå inte då många som läser den. 

Men som det gamla ordspråket lyder: "Man kan alltid ändra riktning och hoppas att folk tycker om det!" Nej jag skojar, det finns ju inget sådant ordspråk. Men jag skulle ju faktiskt kunna ta upp alla tankar om nutidens jag och funderingarna kring det. 

Som tex om det är värt att våga vara som jag om det kan innebära risker? Eller tankar kring fina kläder? Eller funderingar som "är min rumpa lika snygg som jag inbillar mig?" 

Jag skonar er ifrån det sista. Men lite åsikter om ifall bloggen är nödvändig är välkomna. Nästan lika välkomna som en kram en kall vinterdag när ena skosnören har gått av. 


Vill ni läsa mer om denna filur? 

Jalle nuförtiden

Denna blogg har ju inte direkt prioriterats. Lite som den enda keso-förpackningen i mejeridisken med ett trasigt lock som ingen kund köper för att de är för stressade för att tänka. Typ så! 

Men nu kommer det nog ibland komma inlägg som är rena terapisamtal från mig själv till mig själv. Som detta. 


Så här håller jag ju på nu. Bland annat. Många undrar ju över syftet. Eller bara ser det som att klä sig i kvinnokläder. Men jag ser det inte så, ävdn om det stämmer rent praktiskt. 

Jag vill bara få vara mig själv. Jag önskar att det inte gjorde skillnad på mig och andra sim har dessa kläder. Jag vill också få samma sorters fina komplimanger eller bli tilltalad på samma sätt ibland. 

Jag hoppas att det finns förståelse för att bloggen kommer att handla en del om detta nu, det känns viktigt för mig. 

Men jag lovar att fortsätta med att vara lika rolig! Samt ödmjuk. 

Att uppdatera ofta är fånigt!

Det känns som om jag har förändrats lite. Jag syftar självklart på att jag numera sätter på kaffebryggaren innsn jag går in i duschen! 

Nej jag skojar. Fast skojar gör jag ju inte. Men det var ju inte riktigt den förändringen jag menade. Mer om att jag tar upp hur jag egentligen vill vara. Men på bloggen blir det ju ändringar med(bortsett ifrån att jag fortfarande är snabb som en full snigel på att uppdatera) eftersom att jag förut gick efter principen "våga vägra bilder för i helskotta". Därför lägger jag upp en pole-bild! 


Todeloo, här hänger jag! 

Att älska sin kropp

Den senaste tiden har jag vågat öppna mig så mycket på Insta så det kan ju sprida sig hit. Blir bloggen tråkig då? Kommer ni att kasta snöbollar på mitt fönster om nätterna så att min katt blir rädd, väcker mig och grannarna, får de arga på mig och skapar allmänt dålig stämning? Eller så kanske ni är helt okej med det! 

Jobbar mycket på att lära mig att acceptera den här kroppen jag är född i. Det går si och så, det är ofta det känns som om den kan äckla folk, speciellt när jag gillar den sortens dans jag gör. Eller inom pole. Samt hur jag önskar att den kunde se bra ut i vissa kläder som inte ses som  lämpade för den. 
Men vi ska bli bästisar en dag! På något sätt! 



Spridning

Jag fick tipset att sprida min blogg på Insta också, det visste jag inte att  man kunde. Men jag är ju lika teknisk som en mås som har fastnat med näbben i ugnsluckan när ingen vet hur han tog dig in i ett främmande kök och vad han skulle in i ugnen att göra. Men visst, att sprida Jalle för att framöver ta över världen är ju aldrig fel! 

Jag märker hur jag har börjat bli mer personlig och privat på Instagram och Facebook så det kommer väl komma hit med. Jag undrar om folk gillar det? Eller så tänker de "guuud vad tråkig du har blivit då, in med ren text och bort med alla bilder!" 

Bara därför lägger jag upp en till bild, vilken rebell jag är! 


Detta är riktig kärlek! 

Positiv klädsel

Jag har kommit på vad jag kan göra när jag blir nedstämd! Bära en tröja som inte skulle fungera ihop med ett negativt ansiktsuttryck! Kolla här! 


Nej det fungerar ju inte. Men om man är ledsen då? Det blir väl alla? Då är det väl inget fel på tröjan? 


Hmm..helt plötsligt vet jag inte om jag ska slänga tröjan eller köpa fler. 

(J)Allvar, pole och en skruvad hjärna

Ibland känns det lite lätt poänglöst med bloggen eftersom den verkar ha lika många besökare som min lägenhet. Dvs av en konstig människa och en vettskrämd katt. Men att skriva är ju fantastiskt roligt! Jag ska nog jobba med att skriva när jag blir stor. Så det är jäkligt bråttom nu! 

Ska vi vara lite personliga? Okej det kan vi vara! Jag har varit hos psykologen idag och konstaterat att mina intressen gör väldigt mycket för mitt mående och att det verkar fungera bra att få in mycket av det. Med det tankesättet verkar jag få mycket gjort istället för att låta tankarna vandra iväg till ett landskap med en massa elaka får som slänger sallad på mig samtidigt som de sjunger "helan går". 

Nej jag skojar bara. Men ungefär så där frisk är min hjärna. 


Jag slänger upp en bild med det som gör mest för mitt mående just nu. En bild säger ju mer än tusen ord eftersom uttryck som att äntligen få leka med stången bara låter fel.  Jag funderar starkt på att köpa en egen och riskera att bli en sjuk jävel som bara vill vara hemma och filma alla mina trick. Rolig kille! 

Men en jäkligt häftig sådan! 




Framtida idol?

Jag lyssnar mycket på radio på jobbet vilket även innebär en hel del radioreklam. Som jag för övrigt brukar lära mig utantill, jag har blivit kallad reklam-skadad några gånger. I alla fall, jag har funderat lite över de små låtarna som görs i reklamer. Med betoning på små. Jag undrar ibland om just den där snutten var den bästa de kunde komma på i det läget. Det verkar inte som att det satsas på kvalité direkt. Inget idol-material. JAg funderar på om jag ska söka till idol med det. 
 
-Hej vad heter du?
 
-Jarl, men säg gärna Jalle! Eller vill du ha alla mina namn? Det är ganska många. 
 
-Det går nog bra, vad tänkte du sjunga?
 
-Pågen-reklamen!
 
-Eh okej. Varsågod!
 
-Varsågod att smaka pågens gooda Hönökaaaka! 
 
Nej det blir nog ingen guldbiljett där.
 
 
 

Poleri, polera, äntligen pole ida'!

Bilden ljuger lite eftersom den inte är från idag men dagens var så lättklädd och det lägger jag inte upp. Då kommer alla fans och skriker utanför mitt sovrumsfönster och få blir katten galen, jag får ingen sömn och fansen blir ledsna. Himla jobbigt. 

Men skönt att vara tillbaka efter frånvaron, även om det känns som om jag kommer stampa på samma nivå i hundra år. 

Nu ska ni få se Jalle, vår äldsta elev och den enda som aldrig lämnar andra nivån. Han är 103 år!

 Nej så illa blir det nog inte. Det händer ju grejer. Lite som när jag kom till världen, då hände det också grejer! Eller som när kag klarade uppkörningen. Eller när jag skulle ta en ost till en kund och slog kepsen i disken. Eller som när kaffefiltret hamnade snett, kaffet blev blask och jag ville gråta. 

Ja ni fattar. 



Lycklig av småsaker!

Man blir ofta glad av små saker i livet. Typ en bebis, ett gruskorn eller en myra som står bredvid en elefant. Skämt åsido, ni förstår säkert vad jag menar. Eller så gör ni inte det och då har ni inte alla indianer i kanoten. Några indianer simmar omkring och har ingen aning om vad de sysslar med. Tills de plötsligt krockar med en annan förvirrad simnande indian. Då står alla kanot-indianer och skrattar. Tills kanoten går på grund vilket resulterar i att alla indianerna är i vattnet och simmar åt olika håll och kanoten har gått åt helskotta. Det var den korta och bra förklaringen. 

Små saker i livet var det ja. Inte myror. Men kanske vissa människor! Som inte är indianer i kanoter. Eller kanske vissa aktiviteter! Som inte är betala räkningar samtidigt som katten kliver på datorn och omedvetet får en att lägga ut en Facebook-status som lyser "gkyevlpuglö!" vilket resulterar i kompisar som blir oroliga över ens mentala tillstånd.

Äsch, vissa människor och vissa aktiviteter gör en glad helt enkelt! Sluta krångla till det nu. 




Nytänk på ett gammalmodigt sätt!

Grejen med min blogg har ju i princip varit att vara lite annorlunda. Mestadels konstig text. Jag har sagt det till folk som får reda på att jag har en blogg också. Träningsbloggar eller dagboksliknande bloggar finns det så många av. Men nu har ju tex träningen blivit en så stor del att, hör och häpna, jag har bestämt mig för att kanske blogga lite mer om alla intressen och slänga in bilder då och då. Jag tog en väldigt seriös, precis som jag är känd för. 

-Men Jalle, hur kommer detta sig?
-Jag skrev det ju precis, läs lite snälla du.
-Vad snabbt du bloggar denna gång?
-Eller hur?! Jag bloggar från mobilen för första gången i mitt liv! Jag känner mig oerhört modern! 
- Betyder det här att du försvinner in i blogggmängden?
-Nej knappast, jag skriver ju fortfarande ganska udda.
- Hur udda då? 
- Nu får du ta och ge dig, det är ju faktiskt dig skälv du pratar med så du borde känna till detta. Knäppskalle! 



Tänk om!

Jag har tänkt. Tänk om det skulle visa sig att detta psykiska mående skulle leda till någon form stordåd! Det tål att tänkas på.Jag kanske löser världens alla problem? Håller getingarna borta ifrån sommar-saften? Ser till att varenda jäkla jobb får unika arbetstider så att bilköer upphör att existera? Nej det känns ju inte å troligt, även om det är en rolig tanke! Jag ser tacktalen framför mig.
 
-Detta hade inte varit möjligt om inte Jalle hade mått dåligt, tack Jalle!
 
Nja det låter ju inget vidare. Vi får testa något annat.
 
-Jalle ditt humör inspirerade till stordåd!
 
Så ja, man behöver ju inte säga vad det var för slags humör. Något stort får sitt genombrott och alla ser mig som den lyckliga duracellkaninen som fick folk att prestera fantastiskt! Ibland får man vinkla sanningen lite till sin fördel!

Glömsk

Att jag är en märklig människa har jag väl aldrig riktigt tvivlat på, speciellt inte den senaste tiden. Som när jag skulle hinna iväg för att handla innan affären stängde för kvällen. Dels är det anledningen. Att diskmedlet nästan är slut är ju en vettig anledning förstås, men en nästan törre anledning var batterier. " Jag måste ju ha batterier till näshårstrimmern!" Ja det är ju verkligen det mest kritiska när man ändå är ledig nästa dag. Alla människor har väl olika rutiner hemma och tänker på olika saker när de lämnar lägenheten kom jag att tänka på också. Är spisen verkligen avstängd? Har jag med mig plånboken? Kom jag ihåg halsduken? Eller som i mitt fall när jag kom på mig själv med att sänka blicken och samtidigt tänka "Jag satte väl på mig byxorna?"
 
Allvarligt talat, vad är det för jäkla tanke? Det var ju inte ens så att jag hade gått omkring utan, jag hade bara bytt från mjukisbyxor till jeans. Man ororar sig för hyfsat skumma saker uppenbarligen. Jag kände mig nojig över att inte sätta in linserna i stället för glasögonen också av någon anledning, det känns alltid konstigt att gå omkring offentligt i glasögon tycker jag. 
 
Däremot är det något som säger mig att om jag hade glömt både linser och byxorna är det nog inte glasögonen folk hade reagerat på. Bara en känslig jag har liksom. 

Fint erbjudande

Ibland pratar båda Jallarna med varandra. För det finns alltid två Jallar som diskuterar med varandra och det kan bli hetska diskussioner. Den ena Jallen försöker att tänka logiskt och den andra Jallen går efter helt andra saker. De har särskilt jobbiska diskussioner just nu men ibland dyker det även upp lite lättar knasiga grejer. Som igår. 
 
-Åh titta vi har fått ett mail med en rabattkod för att vi är en bra kund. Nu kan vi köpa lite fler snygga träningskläder!
 
-Du har ju femtioelva plagg redan som de flesta människor helst inte vill se dig i ändå, skärp dig!
 
-Nej men tyst! Kolla nu vilka coola mönster och vilka fina färger! Vi får ju rabatt hörru. Rabatt för att vi är så snälla! Utnyttjat vi inte den är vi ju otacksamma och elaka. 
 
-Alltså vi skulle ju kunna strunta i att tvätta under en månad och du skulle fortfarande ha par kvar att använda. Nej Jalle. Nej.
 
-Men de här färgerna har du ju inte än! Tänk vad mycket du kan stå och titta på dig själv i spegeln då med ännu coolare färger!
 
-Det är ju sant, fan ta dig. 
 
Ni kan ju gissa om Jallarna nappade på erbjudandet.

RSS 2.0