jalli

Ni vet hur det plötsligt kan dyka upp låter i huvudet helt utan anledning? Man har ingen aning om varför och försöker man analysera det blir man bara knäpp i skallen. Men det är svårt att låta bli att fundera över sin mentala hälsa när man står och lagar lunch och plötsligt inser hur lilla hjärnan har börjat sjunga "uppå källarbacken, uppå källarbacken har jag en vän..."

 

Ännu roligare hade det varit om man hade haft sällskap i köket och plötsligt börja sjunga för sig själv:

 

-Vacker är han, stilig är han...

-Vem sjunger du om egentligen?

-Eh...mig själv!

-Pratar du om dig själv i tredje person?

-Nej!

-Vem sjunger du om då?

-Eh..tomten!

-Är tomten vacker? Är det något du vill berätta för mig?

-Nej inte tomten! T.Omten! Ja just det. Min gamla flamma Therese Omten!

-Vad är det för jäkla namn? Dessutom sjöng du ju "han". 

-Neej jag sjöng ´Vacker är haaan...dtaget!´Handtaget på min väns dörr! Vännen jag har på källarbacken. Han,nej hon, har ett jättevackert handtag på dörren. dörren på huset på Källarbacken! Omtens hus!

 

 

Det är nog lika bra att jag fortsätter att hålla mig till att sjunga när ingen annan hör faktiskt.