Ålderstecken
Jag kom just in från att ha varit ute på balkongen. Själv. Bara det är en sensation! Går jag ut på balkongen annars är det enbart för att hålla någon annan sällskap vänlig som jag är. Men nu kände jag för att sätta mig ute i solen.
Som om inte detta vore skrämmande nog började jag fundera när jag satt där. Tänk, sitta på balkongen är fanimej samma sak som att gå en långpromenad. Fast en kort och stillasittandes promenad. Hur sjutton en sådan nu går till? Jag ska forska i det och lovar att återkomma. Men i alla fall, min första tanke var ungefär: Vad mysigt det skulle vara att ha en liten låda här med olika blommor och sånt!
Hallå Jalli? Vad händer med dig? Nu äger jag ju inte en enda blomma utan bara en växt som ständigt är lite halvdöd så jag lär ju knappast göra verklighet av tanken men i alla fall. Att jag ens tänker på det sättet! Så ni som har tips på hur man kan piffa till en ful balkong får gärna höra av er!
Nu måste jag avsluta detta underbara inlägg. Jag ska nämligen göra kaffe och sätta mig på balkongen lite till! Snart ringer väl tidsmaskinen och vill ha tillbaka Jalli som han var för fem år sedan. Men det får ni inte!
HA!
