Poleri, polera, äntligen pole ida'!
Bilden ljuger lite eftersom den inte är från idag men dagens var så lättklädd och det lägger jag inte upp. Då kommer alla fans och skriker utanför mitt sovrumsfönster och få blir katten galen, jag får ingen sömn och fansen blir ledsna. Himla jobbigt.
Men skönt att vara tillbaka efter frånvaron, även om det känns som om jag kommer stampa på samma nivå i hundra år.
Nu ska ni få se Jalle, vår äldsta elev och den enda som aldrig lämnar andra nivån. Han är 103 år!
Nej så illa blir det nog inte. Det händer ju grejer. Lite som när jag kom till världen, då hände det också grejer! Eller som när kag klarade uppkörningen. Eller när jag skulle ta en ost till en kund och slog kepsen i disken. Eller som när kaffefiltret hamnade snett, kaffet blev blask och jag ville gråta.
Ja ni fattar.
Lycklig av småsaker!
Man blir ofta glad av små saker i livet. Typ en bebis, ett gruskorn eller en myra som står bredvid en elefant. Skämt åsido, ni förstår säkert vad jag menar. Eller så gör ni inte det och då har ni inte alla indianer i kanoten. Några indianer simmar omkring och har ingen aning om vad de sysslar med. Tills de plötsligt krockar med en annan förvirrad simnande indian. Då står alla kanot-indianer och skrattar. Tills kanoten går på grund vilket resulterar i att alla indianerna är i vattnet och simmar åt olika håll och kanoten har gått åt helskotta. Det var den korta och bra förklaringen.
Små saker i livet var det ja. Inte myror. Men kanske vissa människor! Som inte är indianer i kanoter. Eller kanske vissa aktiviteter! Som inte är betala räkningar samtidigt som katten kliver på datorn och omedvetet får en att lägga ut en Facebook-status som lyser "gkyevlpuglö!" vilket resulterar i kompisar som blir oroliga över ens mentala tillstånd.
Äsch, vissa människor och vissa aktiviteter gör en glad helt enkelt! Sluta krångla till det nu.
Nytänk på ett gammalmodigt sätt!
Grejen med min blogg har ju i princip varit att vara lite annorlunda. Mestadels konstig text. Jag har sagt det till folk som får reda på att jag har en blogg också. Träningsbloggar eller dagboksliknande bloggar finns det så många av. Men nu har ju tex träningen blivit en så stor del att, hör och häpna, jag har bestämt mig för att kanske blogga lite mer om alla intressen och slänga in bilder då och då. Jag tog en väldigt seriös, precis som jag är känd för.
-Men Jalle, hur kommer detta sig?
-Jag skrev det ju precis, läs lite snälla du.
-Vad snabbt du bloggar denna gång?
-Eller hur?! Jag bloggar från mobilen för första gången i mitt liv! Jag känner mig oerhört modern!
- Betyder det här att du försvinner in i blogggmängden?
-Nej knappast, jag skriver ju fortfarande ganska udda.
- Hur udda då?
- Nu får du ta och ge dig, det är ju faktiskt dig skälv du pratar med så du borde känna till detta. Knäppskalle!