jalli

Idag började jag och en kollega prata om smeknamn. Då fick jag förslaget att jag kunde kallas för "lillkotletten." Jag vet inte riktigt, det är något med det namnet som inte är helt okej tycker jag. Inte någon pondus direkt. 

 

-Jag är upptagen med en annan kund men du kan få hjälp av lillkotletten

 

Nja..det låter inte bra. Som en person ingen vill ha där men ingen kan få ifrån. Men det skulle ändå vara roligt att testa det smeknamnet i alla möjliga sammanhang för att se folks reaktioner. Säkert jättebra om det uppstår bråk på krogen.

 

-Du tog min öl din jävel!

 

-Det gjorde jag inte alls det!

 

-Tigger du stryk?

 

-Passa dig annars så hämtar jag lillkotletten!

 

-Nu du din...vad sa du?

 

-Lillkotletten kom hit!

-Eh det har nog blivit ett missförstånd här..eh kom grabbar vi sticker. Här vågar man ju inte vara.  Lillkotletten är här, vi sticker sa jag!

 

Ingen bråkar med Lillkotletten!

 

 

.

Nu har jag suttit i säkert en halvtimme och det har inte kommit fram en enda idé. Ni ska vara glada för att jag gör det här frivilligt och inte har döda linjer att hålla. Tänk om jag var någon person som skrev i en tidning eller så. Det skulle bli katastrof. 

 

"Vi är hemskt ledsna men Jalle har inte blivit klar i tid den här gången heller. Men ni kan gå in på vår facebooksida ´Ska Jalle få behålla jobbet´?"

 

Nej inget sådant för mig. Tänk om jag skulle få betalt för att blogga? Då skulle det ju på ett sätt betyda att jag rånade alla som läser bloggen. Då skulle de bli jättearga och alla skulle hata mig. Det vore ju tråkigt så därför gör jag det här gratis. Trots min oerhörda begåvning! Är jag inte världens snällaste?

 

Det här med ordet snäll är intressant, det kan låta lite mesigt intalar jag mig själv. Motsatsen är ju inte så positiv heller men den talar ändå mer sanning. Ingen skulle väl påstå att någon annan var dum i huvudet om den inte menade det? Ja tänk vad smart jag är! För att inte tala om snäll. På riktigt. Man är väl inte dum i huvudet. Det är jag för snäll för. På riktigt.

 

Förresten var "döda linjer" en direkt översättning av "deadline" om ni inte tänkte på det. Jag kände mig jättefyndig. Eller så var deten anledning atts slippa undan att hitta ettt passande svenskt ord. Men det behöver ni inte säga till någon då kan jag ju verka dum i huvudet.

 

På riktigt.

 

 

I morgon börjar jag jobba igen efter semestern så vad passar då bättre än att slänga iväg ett inlägg i min svältande stackars blogg? Även bloggar behöver man semester ifrån så att man kan ladda bloggbatterierna. Äta bloggmat och dricka bloggdricka. Jag tog blåget mot Blekinge och sedan åkte jag blåget tillbaka. 

 

Jag har fått höra att skämt inte alls är lika bra i skrift som i tal förresten. En jäkla tur att jag är bloggare och inte komiker då, stackars publik. Men det kanske vore något att satsa på, jag är lite nyfiken på hur det är att få tomater och andra grönsaker kastade på sig. Var kommer de ifrån? Tar folk med sig dem ifall showen skulle vara dålig? Tänk om det fungerade likadant med annat?

 

Anställningsintervjun kanske? "Jag tog med mig trettio tusen i kontanter till er som ni kan ge mig om en månad utifall att ni skulle bestämma er för att ge mig en mycket sämre lön än vad jag egentligen förtjänar!"

 

Restaurangen? "Jag tar fiskgrytan tack. Skulle den inte vara god så har jag med mig mina hemmagjorda köttbillar. Man får väl låna er micro?"

 

Klädaffären? "Jag vill prova de här jeansen. Jag har med mig ett par hemifrån också om de här inte skulle passa."

 

Tänk så många bra idéer jag har! Nu när jag ser hela inlägget undrar jag om det här med att ladda bloggbatterierna hjälpte. Kvalitén verkar inte ha ökat så jättemycket. Himla tur att jag är så rolig av naturen. Blygsam också.