jalli

Idag verkar jag ha en dag där jag funderar mycket över min egen existens av olika anledningar. För att vara lite så där jobbigt seriös liksom. Men skratt verkar jag ju kunna bidra en hel del med till världen i jallefall. Den dag jag försvinner kanske min gravsten kan ha texten "han var ju ganska rolig i alla fall!" Det skulle kanske liv upp stämningen lite. Eventuellt "här vilar han som är lite speciell". Fint det med på sitt egna lilla vis.

 

Förkyld är jag också vilket resulterar att jag tvingar mig själv att ta det lugnt på min lediga lilla dag. Det resulterar alltid i att jag ser ut som jultomten framåt kvällen eftersom jag inte har orkat bry mig om rakningen. Plus att jag hade en väldigt mörk röst i början av förkylningen. Ja jävlar, man kan ju nästan tro att jag är tuff och manlig.

 

Jag sade nästan. Sluta att hänga upp er på ord nu, det blir tråkig stämning! Jag vet att jag inte är så tuff. Eller kanske lite. Som ett tufftuff-tåg! 

 

Det lär väl manligt? På Jalles egna lilla vis.

 

 

 

 

Nu har jag tänkt igen! Eller så kanske man ska säga att man har insett en sak? Eller tänkt lite extra på den? Eller varför inte "jag har insett att jag har tänkt lite extra på en sak som jag har insett"?

 

Det här med mitt namn. Eller Jalle-varianten av det snarare. Imte att det är ful eller snyggt utan att jag uppskattas när det nämns i samband med något positivt, som beröm. Som när min tränare säger "Bra Jalle!" istället för "ööööh bra!" typ. Det sista lät ju väldigt seriöst. Nu låter det kanske som att jag är oerhört egenkär och tycker att alla människor ska säga mitt namn så fort de öppnar käften och så är det ju inte riktigt. Det förstärker bara positivt beröm som sagt. 

 

Sedan behöver man ju inte gå till överdrift heller. "Bra Jalle, där kämpade du bra Jalle, det blev bättre än förra gången Jalle, bra jobbat Jalle, nu är det slut för idag Jalle men vi ses igen på torsdag Jalle, hej då Jalle!

 

Det kan liksom bli för mycket av det goda. Hälsningar Jalle.