Egentligen?
Varifrån kommer den här grejen med att jag inte klarar av att se/höra mig själv på film? Jag satt och kollade igenom filmer på mig själv och ville stoppa huvudet i skämskudden direkt. Varför är det så? Tror jag att folk skrattar åt min röst innerst inne? Det vore ju ganska jobbigt när man jobbar bakom charkdisken.
-Vilken skinka vill du ha?
-Hahahahihihihi! du..du låter..hihihihi! Hur låter du egentligen??
Hela livet skulle bli ganska jobbigt om folk brister ut i gapskratt varje gång man öppnar käften. Men så är det ju ibland ändå.
För övrigt skrattade jag nästan för mig själv när jag skrev "vilken skinka vill du ha?" Men min humor är lite speciell.
Hur låter jag egentligen?
Märkligt inlägg
Den senaste tiden har jag tänkt en del på att jag är en ganska märklig person. Det krävs dock att man känner mig väldigt väl för att få ta del av det. Vad som också är konstigt är varför jag dricker kaffe halv elva på kvällen. Men att jag är konstig har vi ju redan konstaterat!
Apropå konstig så funderar jag ibland på hur det skulle vara om vi var som katter med vissa saker. Min katt får ju frispel när hon har varit i kattlådan och rusar ut och springer omkring överallt, det vore lite humor om vi människor var likadana efter toalettbesök. Den jobbiga känslan när en gäst säger "skulle jag kunna få låna toaletten*?" då vet man att helvetet kommer och även den finaste vän blir väldigt påfrestande.
Bara en tanke sådär. Som jag sa, jag är en ganska märklig person. Ni vet inte ens hälften!
