jalli

Det är inte lätt att veta vad man ska skriva en måndag. Helgen är över, väckas av en underbar väckarklocka. Jag önskar det fanns en väckerklocka som fick en att vakna med ett leende! Missförstå mig inte nu, jag var på fantastiskt humör i morse men det är ändå ett intressant projekt! Men tillbaks till ämnet. Jaha jo...nej.

Det är inte lätt att komma på vad man ska skriva en måndag. Jag slutade tidigt! Det är ju skönt. För att inte säga roligt. Fast jobba är ju kul. Men gå hem är också kul. Dom går ofta hand i hand. Sött va? Det är det som kallas att vara gift med jobbet om ni inte visste det. Men det är inte jag.

Nej vad ska man egentligen skriva en måndag? Att tisdagen är nära? Det måste ju vara positivt! Alltså är måndagen den bästa dagen eftersom det nästan är tisdag vilket innebär att måndagen är över! Jag badar helt enkelt i intelligens.

Jag kom att tänka på när man var yngre, hur viktigt det var att vara någon. Att ha en image. Eller så. Det gick ju bra då. Men nu? Vad fan är jag nu? Jag måste fundera.

Det mesta som är kvar är mitt långa hår och vissa kläder. Resten har helt enkelt tagit ut skilsmässa på mig. Vi kan börja med musiken. Jag måste vara en av de människor med mest varierad och skruvad musiksmak. Hälften av sakerna skulle jag inte ens erkänna för vissa att jag lyssnar på. Somliga saker som folk tror att jag lyssnar på vill jag heller inte kännas vid att jag lyssnar på. Men frågas det kommer jag svara duktigt. Vi kan sammanfatta det med att jag lyssnar på musik som jag älskar, men helt gör det i min ensamhet.

När jag var yngre kände jag mig nästan lite häftig. Eller upplevde att folk som inte kände mig tyckte det. Nu vete fan. Folk ser mig nog precis som jag är. Jag säger inte att det är något dåligt men häftigt är inte direkt hur jag skulle beskriva mig själv. Det är ju falsk marknadsföring.

Nu kan man ju tro att det här är negativa saker, men icke! Jag borde vara förebilden för folk som inte vågar vara sig själva! Har hört vissa säga att jag borde vara mer manlig.

Men då skulle nog 95% av min vänkrets försvinna.

Idag åt jag köttgryta! Mycket gott. Jag hade tänkt ta en bild på den fina skapelsen men det glömde jag. Då ritade jag en bild istället! Men av någon anledning fungerar det inte så ni får inte se den heller.

Men det tror jag nog att ni ska tacka mig för.

Jag såg följande text på nätet:

"Romans med en kollega? Lugn du är inte ensam. här är expertens bästa tips!"

Är det bara jag som tycker att något låter fel där? Hur blir man expert i området att ha romans med sina kollegor? Jag hoppas den människan inte är expert inom andra områden. Det kan bli intressant.

Expert på otrohet?

Expert på att dölja diverse sanningar för allmänheten/kollegor?

Den människan vill jag verkligen anförtro mig åt. Eller låna ut pengar till. Nej jag glömd ju! Han är ju även expert i "hur du undviker att betala tillbaka skulder"

Ska jag umgås med denna människa är det bäst att hitta på något billigt. Jag vet inte vem du är men du är välkommen hem till mig på ett glas vatten vilken dag du vill!

Mina glas är ändå rätt fula.

Så känner jag att jag måste lägga till att jag inte är seriös för fem öre. Pinsamma missförstånd vill vi inte ha!

Precis som jag skrev på facebook så har jag röstat i melodifestivalen! Helt fantastiskt! Inte för att det hjälpte så jäkla mycket men ändå. Jag känner att schlagernörden i mig bara växer. Snart kan jag ta över efter Christer Björkman.

Hade inte det varit något? Erkänn att ni hade blivit stolta som små talgoxar då! Nej, jag vet inte hur stolta talgoxar är men vi säger det. Eventuellt kan vi ta blåmesar om det får er att känna er bättre? Det hade varit en frisk fläkt att se mig där i rutan tror jag!

"Nej det gick dåligt för oss i Erovision i år igen! V har sökt Jalle för en kommentar utan att lyckas!"

Ni hör ju hur vackert det klingar? Förutom det så skulle jag ju ta död på diverse fördomar om att man måste se ut på ett visst sätt i schlagern. Nej det kanske folk inte gör längre men i alla fall.

Så Christer, när du har tröttnat på jobbet vet du vem du ska ringa.

Det här är den senaste medlemmen i Jallifamiljen. Hon heter Lisbeth. Ganska skygg är hon, håller sig instängd mest men skuttar snabbt fram när jag behöver städhjälp. Inte kräver hon någon genstjänst heller heller utan hoppar snabbt in igen. Alltid på glatt humör. Jag och Lisbeth kommer få många fina år tillsammans hoppas jag. Enda problemet är att katten inte kommer överens med henne. Men det är smällar man får ta!

Bäst av allt:

Hon kostade bara en femhundring!

Välkommen in i familjen Lisbeth.

Om en svan träffar en annan svan. Börjar gilla den svanen. Som i sin tur gillar svanen tillbaks. Så att dom blir kära. Lever resten av sina liv tillsammans. Ihop. Lyckliga.

Vad händer då med skatan?

Idag har saker inte riktigt gått som de borde. Jag borde gått upp i vettig tid. Jag gick upp halv två. Men jag gick i säng halv sex så det är ju okej! Eller? Ja det är det.

Jag har fått en ny dammsugare som jag har packat upp! Eller inte fått förresten, jag har köpt. Istället för att använda den åkte den in i skåpet. Men så får man faktiskt göra ibland. Sover man till halv två orkar man inte dammsuga.

Nämnde jag att det är okej att sova till halv två om man kommer hem sent? Ja det gjorde jag visst.

Men annars har jag varut duktig. Trotsad kylan och slängt sopsorteringshistorier. Inte sådana man berättar utan ett annat namn för en massa blandade produkter. Som duktiga medborgare sorterar. Eventuellt slänger någon gång när städskåpet blivit fullt av diverse sophistorier.

Alltså inte sådana man berättar.

Nämnde jag att jag sov till halv två?

Nu kokar jag potatis. Jag var tvungen så att de inte skulle åka i soporna snart. Det kanske också är en form av sopsortering. Ätbar sortering. Med potatishistorier.

Alltså inte sådana man berättar.

Nämnde jag att jag sov till halv två?

Idag fick jag frågan om jag har något roligt smeknamn.

-Nja inte direkt, mest Jalle svarade jag.

-Du som har tränat karate borde inte du kallas Jalle the dragon?

Haha! Underbart! Visst tänker ni på drakar när ni tänker på mig? Jag och drakar har så mycket gemensamt!

Vi är båda skräckinjagande!

Eh, nej.

Vi kan flyga!

Eh, nej.

Vi kan sätta saker i brand!

Nej inte det heller. Eller kanske hjärtan? Hoho.

Vi lever i en sagovärld.

Ja ibland faktiskt. Jag är ofta i sagovärlden mentalt. Alltså är jag i två världar samtidigt hela dagarna. Är det inte tufft? Jag är så där parallel! Stavas det så? Jaja vem bryr sig.

Apropå karate så ska jag ta upp det igen! Nästa termin. Nu har jag sagt det till några plus skrivit det i bloggen så nu kan jag inte backa ur! Ha! Ska bli skoj, det var ju faktiskt 14 år sedan jag slutade. Typ.

Jalle the dragon is back!

Så här skräckinjagande skulle jag nog vara som drake.

Idag börjar jag tänka på min begravning! Men inte i dess negativa bemärkelse, så jag är itne självmordsbenägen. Jag bara funderade över hur man skulle vilja ha det. Har ni sett "man on the moon"? Med Jim Carrey? Den är rätt gammal, jag gick i gymnasiet när den kom. Så gammal är den faktiskt!

Men i alla fall. En sådan begravning som i slutet på filmen skulle jag kunna tänka mig. Nu menar jag inte att jag ska spela in en rolig film som ska visas på min begravning men jag vill att folk ska reagera som där. Att alla sitter och ler och minns mig för någon man blev glad av. Det är mitt mål!

Musik är ett jäkligt intressant ämne när det kommer till begravning. Vilken låt man vill spelas. Det kan jag fundera över i timmar/dagar/år/ tjofaderittan.  Kanske "dance on your grave"!

Fan. Det som var ett så seriöst inlägg tills nu. Att jag aldrig kan hålla mig..

Jag stod på perrongen och väntade på tunnelbanan en mysig lördagkväll i februari. Tankarna for i huvudet och..äh. Jag skippar poesin. Jag väntade på tunnelbanan! Kollade på spåret. Alltså på spåret inte på tv och på spåret. Jag tittad neråt. På spåret.

Såg en jongleringsboll! Hur i helvete har den hamnat där? Jag har två alternativ:

1. Unge med stressad mamma leker med sin jongleringsboll. Tappar den på spåret(alltså inte tv..nej förlåt) och skriker.

-Min booooll! Mammaaa!

Tunnelbana kommer. Stressad mamma skyndar iväg med det gråtande barnet förbi alla människor som blänger  ilkset eftersom man inte få väsnas på offentliga platser.

2. Skicklig jonglör står vid kanten på perrongen(väl valt ställe!) och jonglerar. Beundran och jubel uppstår. Plötsligt fumlar han och tappar bollen ner på spåret.(Jag säger inte ens något denna gång). Folk skrattar och en skamsen jonglör går hem.

Det gör ont i hjärtat att jag aldrig kommer få veta den verkligan anledningen till att jongleringsbollen låg där.

Man behöver väl inte ens nämna att det har varit hysteriskt med snön idag? Men jag lyckades komma i tid till jobbet ändå! Jag hade, som många andra, ingen aning om att det inte gick några bussar alls. Om inte du, vem du nu är, hade kollat på SL:s hemsida i din telefon och talat om för alla på busshållplatsen att busstrafiken var inställd hade jag troligen blivit väldigt sen. Söt var du också!

Ska vi gifta oss?

Det är fantastiskt med alla produkter som kommer ut på marknaden. De säger rätt mycket om vilket samälle vi lever i.Nu fick jag plötsligt en känsla av att jag har skrivit exakt samma sak förut, har jag det? Om jag har det får ni stå ut med att läsa det igen, har jag det inte får ni reda på det nu. Plus att ni eventuellt börjar misstänka att jag börjar bli senil innan jag ens fyllt 30.

Men vad jag ville komma till är den här nya gröten som ska vara klar på en minut. WOW! En minut! Till skillnad från de typ 3 minuterna det tar annars?

-Det är så fantastiskt, jag är ensamstående mamma till 3 barn och med den na gröten hinner jag både lämna ungarna i skolan, komma hem och ta en löprunda samt en dusch efteråt och ändå hinna i tid till jobbet. Med det vanliga havregrynet hade det varit omöjligt!

Tänk dessutom hur fantastiskt skönt det blir för alla stressmänniskor som springer hysteriskt upp för rulltrappan för att hinna med tunnelbanan som står där trots att det kommer in ett till tåg redan innan det första har gått. De människorna kan ju tom käka gröt samtidigt som de springer upp för rulltrappan och hinner med första tunnelbanan och tjänar säkert in hela 2 minuter!

Halleluja!

När jag åkte till jobbet idag åkte jag förbi en grej det stod "FALK" på. En sån där rund, stor och konstig grej som jag inte har någon aning om vad det är.  Det första jag gjorde var att kasta om bokstäverna i huvudet. Eller inte kasta om, läsa det baklänges för att vara exakt.

"KLAF"

Då beslutade jag mig för att lägga till ett f-KLAFF. Det vore ett namn på mitt egna företag jag ska bilda. Jag har ingen aning om vad företaget ska syssla med, men jag har redan en slogan:

"Håll klaffen"

Det här med att låta andra bestämma rubriker måste få ett slut. Nu! Kolla det här går ju bara inte. Jag hade egentligen tänkt lägga ner det men så kom Lindi med den här fina(?) rubriken. Jag vet inte om jag ska skriva om studier eller fysik eller katastrofer eller allting eller ingenting.

Har jag nämnt att är fruktansvärt dålig på fysik? Eller var rättare sagt. Nu är jag ännu sämre! Men vem bryr sig, jag behöver itne kunna det. Jag behöver inte kunna slå kullerbyttor heller vilket jag hade stora problem med som liten. Det vore snyggt annars när man skivar smörgåsmat till en kund och komma ut med den via en kullerbytta! Intressant idé.

Nej nu börjar vi om.

Katastrofer då? Just nu känns detta inlägg som en enda stor katastrof faktiskt. Även om fysiklektionerna i skolan var en större katastrof.

Nej.

Nu börjar vi om.

Som sagt så lägger jag ner det här med att ge andra makten att bestämma rubriker. Det känns lite som en nystart! Ungefär som att börja banta den 1:a januari och lägga ner det den 2:a. inte för att bloggen ska banta men ändå. Plus att det är för sent för nyårslöften. Men ett har jag. Vilket lyder:

Nu börjar vi om!

Jag har varit utan internet i en vecka! Jag vet inte hur riktigt men antagligen är jag boven själv. Det är tydligt hur beroende man är. Inte av internet alltså, utan hur alla är beroende av min blogg. Jag gillar inte när folk kastar grus på mitt fönster mitt i natten och hur mitt mailkonto blir överbelastat! Eller visst ja, jag har ju varit utan internet och inte kunnat kolla sånt. Där sprack den lögnen.

Hur som helst. Vad ska det nu skrivas om? Jag känner för att diskutera idag! Har jag sagt det här om sms biljetter? Folk som går på bussen och ställer sig förr att skicka iväg ett sms så de ska få en biljett. Är det så svårt att göra innan? va? va? Det är lite som folk i affären som ställer sig och börja tjafsa med kassörskan så hela kön blir stående i en kvart. Jag är en typisk svensk där. Känner mig dum mot hela världen och tror att alla hatar mig efter 10 sekunder redan. Hur känner du?

Va? Hallå?

Vad är du för jävla blogg som inte är med och diskuterar? Folk gillar ju faktiskt dig! Vissa kommenterar även i dig och så svarar du inte ens på tilltal. Du är en oartig blogg faktiskt.

Fyy.

Nu har jag ju blivit påtvingad en till rubrik, men det blir nog sista gången. Kanske. Vore ju trist om min blogg skulle styras helt av andra! Så..jag och snön! Som liten gillade jag snön för det är ju i den årstiden jag fyller år. Nu betyder samma årstid att man blir äldre, det är jäkligt mycket att göra på jobbet, halt och kallt plus att jag låter som en grinig gubbe i min blogg.

Men den betyder också att det är ljust efter den mörka hösten, det kommer upp sånt där mysigt julpynt med glitter, tomtar och allt vad det innebär. Särskilt glitter, jag hängde det runt spegeln i julas.

Jaja.

Man kan sammanfatta att jag och snön har en väldigt stormig(snöstormig, hoho) relation! Men i slutändan älskar vi alltid varandra. Särskilt i januari.

Eftersom jag var dum nog att be om rubrikförslag får jag väl hålla vad jag lovade. Rubriken ser ni ju och om ni inte ha lika låg intelligens som en trasig gunghäst så förstår ni nog vem som gav förslaget också!

Men jag får faktiskt andvända rubriken hur jag vill! Så alltså:

Min kusin Johanna! Hon bor i Norge. Vilket får mig att tänka på allra första gången jag åkte skidor, eftersom det var i Norge. Mitt första minne av det var första skidlektionen. Jag fick lära mig att bromsa. Dags att prova det!

Det gick ju så där.

Men den vänliga lilla snöhögen lite som stod en bit nere på marken(jag kallar det marken så förstår ni att det inte längre var i backen i alla fall) hjälpte mig att bromsa! Inte visste jag att små snöhögar kunde vara så hjälpsamma. Jag tackar dig snära snöhög som brydde sig så mycket om mig.

För att skriva ett inlägg behöver jag oftast en rubrik. Eller ett ämne. Hade jag haft fler läsare hade jag kunnat be er om ett ämne och sedan skriva ett inlägg efter det, det hade ju varit intressant. Det inlägget jag själv blir mest nöjd med själv vinner den prestigefyllda rubriktävlingen.

Men nu har jag inte bett om rubriker så jag får helt enkelt ta något själv. Så det får bli...

Potatismos! Det var faktiskt det första som kom upp i huvudet. Jag undrar varför? Hade klockan inte varit nio på kvällen hade jag säkert ställt mig och gjort potatismos bara för det. Nackdelen är ju att det krävs potatis. Det har jag inte.

Så vad har jag i samma form? Jag har ett äpple! Se där. Jag äger även en gul lök och en tomat. Det blir ju perfekt! Tillsammans med lite mjölk, smör och kanske lite muskotnöt? Troligen en nationalrätt på Lidingö inom en snar framtid. Jag kombinerar lök och  äpple. Lägger till ett c. "Löckle"!

En ny maträtt är född. Erkänn att ni är imponerade att jag kan åstadkomma ett helt inlägg med hjälp av endast ordet potatismos?