jalli

Jag hör röster. Det är ju ett ganska vanligt fenomen idag har jag förstått det som. När klockan ringde i morse sa rösterna "upp och hoppa din lata jävel!" Men det hjälpte inte. Men efter några fler arga rop gav jag med mig och steg upp. Efter det har jag hört röster lite då och då.

"Vad snygg du är!" har dom ibland skrikigt i munnen på varandra. Men sedan blir dom osams och det blir massa olika åsiktet om det stämmer eller inte. Så de tog tyvärr tillbaka det. Elaka röster det där.

"Det är fredag!" babblade de när jag hade stigit upp och satt på kaffe. Jag kände mig lite som Rebecca Black. Rösterna måste ha hoppat in i fel människohuvud helt enkelt. För inte fan fick jag någon egen musikvideo!

Självklart skulle de argumentera om vad det skulle bli till middag också. Det var himla jobbigt. Ungefär som små barn som skriker. Men skillnaden är att jag oftast inte har något emot skrikande barn, det är deras enda sätt att konversera. Det ligger i naturen. Mina röster ligger inte i naturen, utan i mitt huvud. Stor skillnad. Å andra sidan skulle det vara lite läskigt om små barn sprang fram till mig och sa "Vad skönt det ska bli för dig att gå hem nu!" som mina röster gjorde vid 20.00. Då skulle det kännas som om dom var tankeläsare istället. Obehagligt.

Sen har ju rösterna sagt diverse saker som vi inte alls behöver ta upp här.

Nu säger rösterna att jag bara använder de som en dålig ursäkt för att jag inte har något annat att blogga om. Jag förstår inte alls varför?