Sorgens upptäckt
Mitt glas gick sönder idag! Fråga mig inte hur eller varför. Jag såg bara att det var stora sprickor i det när jag hade hällt upp mjölk eller vad det nu var. Det känns lite sorgligt eftersom jag tyckte om det glaset! Undrar om glaset tyckte om mig? Jag är skeptisk.
Det hade hängt med ett tag tror jag. Använts ofta även när det själv kanske bara ville vila inne i skåpet. Den hade nog börjat spricka sig själv. Trött på livet. Trött på Jalle. Trött på allt. Nu hann jag ju som tur var upptäcka det så att det slipper ta livet av sig. Istället får det slängas och krossas när det landar på en massa andra glas. Jag vet inte om glaset själv är så lycklig över att jag hittade vad den höll på med innan det var för sent. Innan jag öppnade och såg det ligga i tusen bitar där inne med en lapp bredvid:
"Jag hatar dig. Jag hatar dig och din jobbiga musik. Jag hatar att du ska hälla iskall mjölk i mig hela tiden, jag fryser! Nu ska jag till glashimlen och träffa likasinnade som förstår mig. Hoppas all din mjölk och allt ditt vatten smakar äckligt. Hej då."
Det var faktiskt elakt skrivet av honom. Det kändes som att hela mitt liv bara gick i kras.
Höhö.
