jalli

I brist på inspiration surfade jag in på aftonbladets hemsida för att få en idé om vad jag ska skriva om. Men det gav mig lika mycket som antalet julklappar man får den 23:e juni så jag gick till badrummet och rakade mig istället. Eller jag ska göra det nu rättare sagt. Var god dröj.

 

Lite vacker musik i väntan på att superbloggaren ska återvända från sin spännande vardagssyssla.

 

Färdig! Det är lite trist att inte dessa minuter jag offrar för att bli vacker syns när jag skriver blogginlägget. Det där med vacker musik förresten, det skulle jag vilja få ut lite längre. Så det inte bara finns i tråkiga telefonköer. Det skulle fungera bra i verkliga livet. Hela livet skulle kunna kännas lite som en film! Eller möjligen en musikvideo. Helst skulle vissa låtar bara dyka upp i rätt situation. 

 

Jag ser framför mig hur någon sliter med efterräten fruktsallad i köket när middagsgästerna sitter och trivs i andra rummet. Så plötsligt hörs det en låt med hög volym:

 

"Jag kan inte få upp min kokosnöt!"

 

Det vore ju jätteroligt! Jag vet visserligen inte om man brukar ha det i fruktsallad så jätteofta men det är ändå kul. 

 

Eller om man pratar men en bekant ute på stan, ni vet en sådan person man inte alls tycker om som det har gått oförskämt bra för i livet och som man tvingas stå och prata med och låtsas vara trevlig när den irriterande människan tjänar tre gånger så mycket som en själv. Då kunde "Money for nothing" dyka upp som ett vackert litet budskap.

 

Själv kände jag att "help!" hade kunnat spelas innan jag visste vad detta inlägg skulle ha handlat om.