Stel och onaturlig

Året börjar ju att närma sig sitt slut. Även min fantaiska ålder som bara ska lämna mig alldeles ensam tillsammans med en okänd siffra jag inte alls vet hur jag ska förhålla mig till. Himla läskigt. Men det blir nog ungefär som förut! 
 
Jag tog passfoto idag också, det var ju en upplevelse. Alla småsaker man gör inför en främmande människa blir så otroligt stela och onaturliga för mig, vet inte riktigt varför. Jag hade försökt pressa ner min jacka i väskan eftersom man inte fick ha den på, då visade han att man kunde hänga upp den så upp med jackan från väskan igen. Då håller jag självklart jackan helt fel så jag får leta efter den satans öglan och försöka trä dit den med mina halvfumliga fingrar. Jag som hade tagit av jackan i tid för att det skulle gå snabbare...heh.
 
Eller som på gitarrlekstionen. Först sätter jag mig, sedan inser jag att gitarren står längre bort så jag sträcker mig fram lite halv-vingligt för att ta den. Inser efter det att det kan vara bra att koppla i den, reser mig halvt för att ta tag i sladdjäkeln, utan att tappa gitarren i golvet som jag säkert skulle ha lyckas med. Försöker först koppla in den i fel förstärkare. När jag äntligen har kopplat in rätt och slagit mig ner på stolen inser jag att jag inte ens har satt igång förstärkaren. Ja jävlar, det finns ju smidigare människor.
 
Att jag är tvungen att prata engelska med läraren ska vi inte ens gå in på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0